Så har man blivit kölhalad, idiotförklarad, smygintervjuad
och inte minst fått sin liberala värdegrund ifrågasatt. Att diskutera
drogpolitik eller gud bevars, inta en kritisk hållning gentemot en liberalare
hållning mot cannabisbruk bland yngre, var att ge sig ut på minerad mark.
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att försvar av befintlig lagstiftning och
skepticism mot drogliberalism skulle röra upp sådana känslor.
Tvivelsutan har belackarna levererat många och sakliga argument.
Cannabisjakten kostar miljarder, drogen har relativt begränsad skadeverkan, USA
intar en allt liberalare hållning, alkohol leder till både fler dödsfall och
andra därtill relaterade skador, stigmatisering leder fel, skadeverkningarna
kan minskas genom ordnad försäljning via särskilda reglerade kanaler mm.
Samtliga argument är relevanta, och dem beaktar jag givetvis och tar intryck
av. Jag kan dock inte låta något av dem, var för sig eller tillsammans,
övertyga mig om att cannabis bör saluföras som en ofarlig drog eller säljas
genom konventionella kanaler, vilket var vad min och Kalles artikel egentligen
handlade om.
Cannabis må vara en förhållandevis lätt drog men har ändå påvisade
skadeverkningar. Cannabis innehåller cannaboiden tetrahydracannabinol (THC)
vilken är den substans som framkallar ruset. THC överaktiverar delar av
hjärnans system vilket ger ruseffekter och kan ge långsiktiga effekter på
hjärnan vid längre och påtagligare bruk. Cannabis är förenat med flera
skaderisker vilka varierar i olika grad och påverkas av ett antal faktorer som
var för sig eller tillsammans måste tas med i bedömningen. Risken beror bland
annat på hur stor dosen är av nämnda THC och hur ofta drogen intas. Ytterligare
en aspekt är hur sårbar individen är, vilket ingen kan veta i förväg.
Ingen dör av cannabis men mångas hjärnor påverkas negativt,
framförallt ungas under 25 år. Cannabisrökning försämrar de kognitiva
funktionerna minne, uppmärksamhet, koncentration samt analys- och
planeringsförmåga. Detta kan ta sig uttryck i minskad förmåga att genomföra
komplexa tankeoperationer, sämre koncentrationsförmåga, sämre förmåga till
bibehållen uppmärksamhet, minskad förmåga att bearbeta information, försämrat
korttidsminne, minskad tankemässig flexibilitet, minskad förmåga att lära av
erfarenhet och försämrad förmåga till långsiktig strategisk planering. Drogen är
även beroendeframkallande och kan ge abstinensbesvär.
Cannabisdebatten är viktig att hålla vid liv och alla
sakliga argument ska beaktas. Inga sådana argument har dock hittills övertygat
mig om att vi inte bör romantisera kring bruket, relativisera kring dess
konsekvenser eller legalisera ytterligare en drog i samhället. Forskning visar
härtill att just tillåtande attityder gentemot droganvändning också påverkar
användningen i positiv riktning. Familjen, umgängeskretsen och samhället i
stort påverkar hur socialt accepterat användandet är.
Kalla mig gärna mossig och idiot, men ifrågasätt inte min
socialliberala grund. Därtill saknas argument. Därmed är cannabisdebatten
avslutad för min del, denna gång.
I grund och botten har förbudet orsakat mer skada än drogen någonsin i sig har/kommer att göra. Det är detta som fler och fler inser. Det har aldrig funnits belägg för att göra den olaglig från första början. Det har enbart handlat om politik, ekonomi och framförallt rasism. Att den kan ge kognitiva skador är rätt, men du har fel när du säger "framförallt under 25". Det finns inga tecken på några bestående skador/handikapp vid ett bruk eller missbruk över 25 års åldern. Studien som allt prat om kognitiva handikapp kommer ifrån är Dunedin Studien, och tydligen har varenda en som plockar fakta från den svårt att inte russinplocka..
SvaraRaderaMan väljer ut en liten procent av fakta, studier på cannabis skadlighet hos kraftigt MISSbrukande minderåriga (innan 18, studien följde olika grupper från ålder 13-38) och presenterar fakta som inte visar hela bilden, vilket ger en helt annan bild än om man hade redovisat hela studien och hur mycket som måste missbrukas för att få dessa skador.
Som att säga, "gå inte ut överhuvudtaget under sommaren, ni får cancer av solen". Så svart och vitt är det ju verkligen inte...
Studien har även blivit kritiserad för att man inte tog med uppväxtmiljö, socioekonomi, umgänge m.m under uppväxt som kan påverka.
Och forskare på Harvard har nyligen kommit ut med en ny studie på detta som motsäger en del
-Vi är väl alla (de flesta av oss) överens om att minderåriga INTE ska bruka något (ålder under 24/25 då hjärnan fortfarande utvecklas och kan ta skada OAVSETT substans)
Samma studie visar inte på bestående skador hos MISSbrukande vuxna (kognitiva handikapp försvann efter ca: 30 dagar) och vi talar fortfarande om en legalisering för vuxna...
Thc är det psykoaktiva ämnet, rätt. Men det innehåller även Cbd som är antipsykoaktiv och verkar skyddande. De arbetar i kombination med varandra.
Att för stora mängder thc skulle kunna vara skadligt kanske stämmer, mig veterligen finns det ingen forskning på detta, men jag kan ha fel. Oavsett så är det snarare ytterligare ett argument för legalisering, så konsumenter vet vad de får i form av kontrollerad mängd thc/cbd (tänk folköl, starköl, vodka osv) , och inte chockar kropp och hjärna vid ett bruk. Det är ju knappast så att det följer med någon form av innehållsförteckning vid köp på gatan..
Vad jag förstod det som så vill ni inte ens att man pratar om ämnet, det är ju rent absurt.
Att tala om fakta och forskning är inte drogromantisera. Det är att tala om verkligheten.
Who/FN (bland annat) rekommenderar avkriminalisering av alla droger, då kriget mot droger bara lett till misär för alla. Är det också drogromantisering från deras sida?
Hej och tack för ett nyanserat inlägg.
RaderaJag vill först säga att vi INTE vill inskränka debatten eller hindra det fria ordet, all öppen debatt är bra. Med nolltolerans mot drogromantik menar vi helt enkelt att det vore oansvarigt, särskilt mot ungdomar som ännu inte testat eller ännu inte blivit vanebrukare, att romantisera kring och ge en positiv bild av drogen.
För det handlar om en drog som i stor utsträckning ger upphov till psykisk sjukdom (se Forkby T, Olausson S och Turner R, Cannabisanvändning bland ungdomar - En
sammanställning av forskning för en kunskapsbaserad prevention, Länsstyrelsen Västra Götalands
Län, s. 49.) som vid högre doser kan ge upphov till psykiska reaktioner som hallucinationer och paranoia men även förhöjd risk för utvecklande av psykoser senare i livet (se bla National Institute of Drug Abuse, reviderad december 2012,
http://www.drugabuse.gov/publications/drugfacts/marijuana). Cannabisrökning kan även ge upphov till det s.k amotivationssyndromet vilket innebär ett mentalt tillstånd karakteriserat av "apati, minskad kapacitet att utföra komplexa, långsiktiga planer, utstå frustration, klara längre tids koncentration, följa rutiner eller framgångsrikt hantera nya förutsättningar (se bla http://www.fhi.se/PageFiles/7915/R-2009-13-Skadorav-
hasch-o-marijuana.pdf). Att så är fallet har jag åtskilliga egna relevanta exempel på i min vardag, då jag träffat och umgåtts med många brukare. De tenderar till att vara håglösa, viljelösa, sega, tröga, ofokuserade och allmänt väck. De är med andra ord inte särskilt roliga att hänga med.
Det finns åtskilliga argument för varför ett samhälle bör arbeta för att minska tillgången och toleransen mot droger. Sverige är ett samhälle med höga välfärdsambitioner där sjukvården finansieras solidariskt. Kostnaderna för skador relaterade till alkohol uppgår idag till mellan 20 mdkr och 156 mdkr medan de ger drygt 10.9 mdkr i skatter. Samhället subventioner således dessa droger. Nu vore det patetistiskt att ens dryfta förbud mot alkohol och tobak, det är droger vi socialiserat in i vardagen och som majoriteten brukar. Jag kan inte se varför vi skulle öka tillgängligheten och öka den sociala acceptansen för ytterligare en drog, med påvisade baksidor och stora samhälleliga kostnader.
Legalisering av cannabis står inte på något partis agenda och internationellt råder konsensus kring de konsekvenser drogen kan ge. Sen har olika länder valt att gå olika vägar för att minska bruket. Sverige har valt en restriktiv väg och, sett till antal brukare och sjukvårdskostnader, varit framgångsrikt med detta.
Det finns inget folkligt stöd för cannabisbruk idag och få nyttjar drogen. Det är bra för samhället och för dem som inte börjar röka. Jag, Kalle Bäck, de allra flesta svenskar och samtliga politiska partier vill att så ska förbli. Därför avråder vi starkt från all romantisering av droger.
"Jag vill först säga att vi INTE vill inskränka debatten eller hindra det fria ordet, all öppen debatt är bra. Med nolltolerans mot drogromantik menar vi helt enkelt att det vore oansvarigt, särskilt mot ungdomar som ännu inte testat eller ännu inte blivit vanebrukare, att romantisera kring och ge en positiv bild av drogen. "
RaderaSå, vad innebär en "nolltolerans mot drogrelativisering/romantisering" om inte att aktivt inskränka det fria ordet och vad som får sägas/visas i kulturella sammanhang? Hur ska man tolka detta, rent praktiskt, om det inte handlar om att lagstadga fram rum för att bojkotta artister med "fel" åsikter, filmer med "fel" budskap och en debatt som bygger på vetenskap ifall den inte faller samman med den "officiella" linjen? Att endast ge en ensidig bild i den här frågan är förödande oavsett vilken enskild sida som visas upp: Att förstå att droger har positiva sidor är nämligen en del av att växa upp och förbereda sig för ett liv på jorden. Hur skulle svenska ungdomar vara kapabla att hantera omvärlden - där sådan information finns - om de inte någonsin får ta del av den?
"För det handlar om en drog som i stor utsträckning ger upphov till psykisk sjukdom (se Forkby T, Olausson S och Turner R, Cannabisanvändning bland ungdomar - En
sammanställning av forskning för en kunskapsbaserad prevention, Länsstyrelsen Västra Götalands
Län, s. 49.)
Nej, "Haschpsykosen" är en myt. En halvsanning. Det finns nämligen indikationer på att personer som får schizofreni efter de rökt haft psykotiska episoder innan, och att det inte kommer från drogen utan att den eventuellt agerat katalysator eller förvärrat tillståndet. De har nämligen en tendens att självmedicinera för att det gör det lättare för de att känna glädje. (http://www.project-syndicate.org/commentary/the-effects-of-cannabis-use-on-mental-health-by-amir-englund-and-robin-m--murray och http://www.schres-journal.com/article/S0920-9964(13)00610-5/fulltext)
"som vid högre doser kan ge upphov till psykiska reaktioner som hallucinationer och paranoia men även förhöjd risk för utvecklande av psykoser senare i livet (se bla National Institute of Drug Abuse, reviderad december 2012,
http://www.drugabuse.gov/publications/drugfacts/marijuana)."
Paranoian och de lättare hallucinationerna kan mycket riktigt uppstå vid stora mängder cannabis, men de går också över så fort drogen går ur kroppen och är således inga långvariga tillstånd. Det är att jämföra med en snefylla. Psykos-delen har jag redan täckt tidigare.
"Cannabisrökning kan även ge upphov till det s.k amotivationssyndromet vilket innebär ett mentalt tillstånd karakteriserat av "apati, minskad kapacitet att utföra komplexa, långsiktiga planer, utstå frustration, klara längre tids koncentration, följa rutiner eller framgångsrikt hantera nya förutsättningar (se bla http://www.fhi.se/PageFiles/7915/R-2009-13-Skadorav-
Raderahasch-o-marijuana.pdf)."
Amotivationssyndromet är högst kontroversiellt och inte bevisat. Det finns tecken på det hos kroniska rökare, det vill säga folk som är konstant stenade under mycket långa perioder. Dessa är ju dock knappast på något som helst sätt representativa för gemene brukare, då gemene brukare inte röker så mycket att deras dopamin sänks så till den grad att deras motivation påverkas (http://www.psychologytoday.com/blog/the-athletes-way/201307/does-long-term-cannabis-use-stifle-motivation - som dessutom slår fast att det är LÄGRE risk att hamna i psykos).
Ramström som skrev FHIs sammanställning har dessutom fått mycket kritik för just "Skador av hasch och marijuana" för s.k russinplockning av forskare han själv refererar till.
"Det finns åtskilliga argument för varför ett samhälle bör arbeta för att minska tillgången och toleransen mot droger."
Ja, men ett förbud och därtill MER förbud hör inte dit. Förbuden slår nämligen inte mot drogerna utan mot dess användare, och marginaliserar de ytterligare.
"Kostnaderna för skador relaterade till alkohol uppgår idag till mellan 20 mdkr och 156 mdkr medan de ger drygt 10.9 mdkr i skatter. Samhället subventioner således dessa droger. "
Wow. 20-156 miljarder? Det var ett sjujävla glapp i siffrorna där, vilket är det?
"Nu vore det patetistiskt att ens dryfta förbud mot alkohol och tobak, det är droger vi socialiserat in i vardagen och som majoriteten brukar."
Ja, det vore det. Cannabis är också etablerat i samhället, och har så varit i decennier TROTS lagstiftningen. Hur utbrett måste det hinna bli innan vi ska sluta kriminalisera och stigmatisera människor för något de gör MOT SIG SJÄLVA?
"Jag kan inte se varför vi skulle öka tillgängligheten och öka den sociala acceptansen för ytterligare en drog, med påvisade baksidor och stora samhälleliga kostnader. "
SvaraRaderaFör att drogen redan finns här, och det inte handlar om att "föra in en ny drog", det handlar om att förhålla sig om en som redan etablerat sig. Att därtill förbudet ni har mot de TILLFÖR fler droger i form av syntetiska cannabinoder och andra RCs gör inte saken bättre. Kan vi snälla sluta prata om cannabis som om det vore något helt nytt till samhället och att valet stod mellan att införa drogen i samhället eller att inte göra den? Det tåget har redan gått, och nu står vi redan här med inte bara cannabis, utan en uppsjö syntetiska cannabinoder med ÄNNU värre skadebild också. Kan vi svänga skutan innan det kommer ännu många fler?
"Legalisering av cannabis står inte på något partis agenda och internationellt råder konsensus kring de konsekvenser drogen kan ge. Sen har olika länder valt att gå olika vägar för att minska bruket. Sverige har valt en restriktiv väg och, sett till antal brukare och sjukvårdskostnader, varit framgångsrikt med detta."
Nej, det gör det inte, men det finns med i ungdomspartier så vi kan nog börja se debatter inom partierna snart om det. Internationellt råder det INTE konsensus i frågan, därför ska FN hålla ett möte om att tillåta legalisering redan nästa år... Något år efter iallafall tre delstater och ett land legaliserat, och fler har det på dagordningen både i år och nästa år. Konsensus i den här frågan är dött, och debatten är här nu.
Sverige har för övrigt inte en restriktiv politik, utan en repressiv. Vi hatar drogerna så mycket att vi hatar brukarna av drogen, och det är dessa som kommer i kläm. Vi har lika många brukare som EU-genomsnittet i alla åldersgrupper utom 15-åringar, där vi är något lägre. Vi har därtill dubbelt så hög dödlighet som EU-genomsnittet, och tre gånger så hög dödlighet som Holland. Det är inte för att vi varit framgångsrika vi har så låga sjukvårdskostnader, samhället tycker helt enkelt inte det är en grupp värd att satsa pengar på och det är det som håller kostnaderna nere.
Som avslutning anser jag att du borde läsa det här: http://jesperahlin.com/2014/08/14/svensk-narkotikapolitik-ar-inte-rationell/
SvaraRadera