Frihet på nåder

Med våra fri- och rättigheter 
i sina händer

För drygt ett år sedan, 10 januari 2021, trädde pandemilagen ikraft. Syftet med lagen är att regeringen snabbt och utan förankrande riskdagsrundor ska kunna reglera samhällsfunktioner för att så kunna stävja smittspridning.

Alldeles nyligen beslutade riksdagen om att förlänga lagen till och med den 31 maj, med Liberalerna som enda uppenbara opponent. För ett parti med individens oinskränkta fri- och rättigheter som utgångspunkt och övergripande mål är detta ett självklart besked. För med pandemilagen begränsas just fri- och rättigheter som de uttrycks i grundlagen, såsom rörlighet, mötes- och föreningsfrihet, politisk organisering etcetera. Lagen innebär således att makt förflyttas från medborgaren till staten, vilket åtminstone tillfälligt sätter demokratin på undantag. Att riksdagen så lättvindigt avsäger sig sin roll som folkets representant är också det flagrant. För ett år sedan var läget annorlunda. Deltavarianten härjade och folk blev både allvarligt sjuka och dog. Då kunde hävdas att lagen tillfälligt behövdes för att skydda människors liv och hälsa. I januari 2022 har snart var och en smittats, dock inte med värre symptom än dem vi är vana vid i influensatider. Människors liv och hälsa står numer inte på spel, och än mindre råder undantagstillstånd.

Att Liberalerna nu talar klarspråk är välgörande, värre dock att de inte följs av fler. För med pandemilagen har vi vår frihet mest på nåder, vilket faktiskt är en ganska stor grej.