Inte lätt att vara liberal

Kluven liberal

Att vara liberal är att vara kluven uttryckte en gång folkpartisten Gunnar Helén. De bevingade orden är idag sannolikt mer relevanta än ens då när Helén själv uttryckte dem.

Liberalerna är en idérörelse, utan att företräda någon specifik grupp eller intresse. Istället för att i varje given fråga och situation ta ställning utifrån ett gruppintresse söker liberalen se till helheten med den enskilde som utgångspunkt. En sådan strävan utesluter de enkla lösningarna, komplicerar och landar ofta i mindre tydliga kompromisser. Till Liberalernas försvar ska sägas att samhället idag är en komplex konstruktion där frågor oftast har fler nyanser än bara de svarta och vita. Och den som hävdar annorlunda, väldigt många idag, är endera enfaldig eller far med osanning. Liberalernas opinionsmässiga kräftgång kan säkert till stor del förklaras av detta, denna kluvenhet och det ständiga inre kompromissandet. I höger-vänstersammanhang är valet ganska enkelt, för en liberal kan inte samtidigt vara socialist. Värre är det när ställning ska tas i GAL-TAN-frågan, alltså antingen grön, alternativ, liberal eller snarare traditionell, auktoritär och nationalistisk. Med denna nya skala på kartan blir Liberalernas kluvenhet ytterligare blottlagd.

Det är inte lätt att vara liberal, och det verkar bara bli svårare. Dock, den som förmår att se bortom de enkla lösningarnas politik, är liberalt sinnad och ser det komplexa i vårt samhälle bör inte avfärda en röst på de kluvna Liberalerna.