Klyftor utom politisk kontroll

En bov i dramat

Vänsterpolitiker världen runt söker desperat återta taktpinnen i den politiska debatten. Historiskt har klasskamp och ekonomiska klyftor utgjort recept för socialistiska triumfer. Jakten efter taktpinnen förklarar säkerligen också den svenska socialdemokratins allt aggressivare klassretorik.

Särskilt framgångsrik har jakten dock inte varit, vare sig här hemma eller på särskilt många andra platser. Skälen är säkert flera men somliga är lite extra intressanta. De snabbt växande klyftorna av idag är ett globalt fenomen och ligger till stor del utanför politisk kontroll. Sedan finanskrisens dagar har centralbankerna tävlat om att strö pengar omkring sig, vilket fått marknaderna att svämma över av billigt investeringskapital. Redan välbeställda har sett värdet av sina fastigheter skjuta i höjden, räntekostnader minimeras och aktieportföljer att svälla. Den redan medellösa har vid sidan bara kunnat se på när tillgångsvärden gjort vissa snusförmögna men ställt dem själv alltmer vid sidan om.

Penningpolitiken ligger utom de demokratiskt valdas hägn vilka därmed saknar verktyg att komma åt den största boven i det ekonomiska klyftdramat. Och om de nu ändå inte kan göra något åt saken, varför då slösa sin röst på dem?