Ett tacksamt men uselt slagträ

Feg och opportunistisk. 

Dessutom okunnig?

Rikingarna är alltid lovliga byten för opportunistiska vänsterpolitiker. Väldigt få är så där riktigt rika varför lika få är beredda att försvara rikingens intressen.

I regeringens höstbudget utgör avskaffandet av värnskatten den största posten och innebär statiskt räknat ett skattebortfall på 6,12 miljarder kronor. Trots att regeringen nu uppenbarligen står bakom borttagandet så verkar ingen beredd att ta ansvar för det. Väldigt få verkar heller intresserade av att förklara skälen till att så nu sker. Av regeringens egna beräkningar, som beskrivs utförligt i själva propositionen, framgår att avskaffandet åtminstone är självfinansierat. Detta då motsvarande drygt 7 200 fler arbetsdagar förväntas bli arbetade när det lönar sig mer att lägga manken till och när mer blir kvar efter att skatten betalats. Detta i sin tur väntas ge ytterligare skatteintäkter som täcker upp det initiala skattebortfallet. Det är fegt, okunnigt och opportunistiskt att använda värnskatten som slagträ i debatten, men inte svårt att förstå varför så sker. För väldigt få är som sagt så där knösigt rika och väldigt få är de därför som kan opponera.

Att regeringens egen budgetproposition visar att skatten är ett nollsummespel och då finansministern själv, mot bättre vetande, tar sina händer från reformen visar att skatten endast motiveras utifrån avundsjuka och opportunism. Värnskatten är därför ett tacksamt men likväl uselt slagträ i finansministerns händer.