Greker tillbaka i solen

Tillbaka i solen

Grekerna har fått genomlida fler än sju svåra år sedan finanskrisen, närmare bestämt tio hittills. Dessa föregicks av en lika lång period av överkonsumtion och ekonomisk lättja i EMU:s varma famn. Landet har tvingats till svåra umbäranden och sattes i princip under tvångsförvaltning av trojkan från eurogruppen och IMF. 

Välutbildade och desperata greker flydde landet samtidigt som arbetslöshet och statsskuld sköt i höjden. Det var många års lättsinnig politik som behövde kompenseras. Mycket lite tydde på att det skulle lyckas när populistvänstern och Alexander Tsipras röstades fram till makten. Tsipras har dock gjort ett remarkabelt scenbyte, lierat sig med eurokollegorna, accepterat marknadspremisserna och genomfört många tuffa reformer. Reformer som nu ger resultat. Under 2018 växte den grekiska ekonomin med fina 1,9 procent, arbetslösheten sjönk ytterligare till 19,3 procent och tros nå ned till 16,9 procent 2020. Den grekiska tioårsräntan är nere på rekordlåga 3,3 procent vilket innebär att landet åter anses kreditvärdigt.

Grekerna tog alltså tag i sina problem och nyckeln var inte skrikig antikapitalistpopulism utan smarta men tuffa ekonomiska reformer. Det är många idag som borde ta intryck av Tsipras helomvändning, vars Grekland nu åter är tillbaka i solen.

Hög prislapp för Grexit

Varoufakis sa ochi, har vi råd
med fler nej.

Många är de som förbannat sig över grekisk arrogans och respektlöshet mot sina långivare. Lika många är de som ondgör sig över dem eller bara drar illvilliga skämt om den grekiska lättjan.

Det ligger en del sanningar i både kritiken och gliringarna. Grekerna har alldeles för länge tillåtits leva upp andra europeiska skattebetalares pengar, tillåtit sig en ohållbart förmånlig välfärd, haft överseende med skattefusk och korruption samt betalat överlöner i en svällande offentlig apparat. Det är fullt legitimt att fråga sig varför finska, lettiska och irländska skattebetalare nu ska behöva betala för grekisk överkonsumtion. Och det är lika berättigat att ifrågasätta varför något land överhuvudtaget ska behöva tvingas till nedskärningar om grekerna nu kommer billigare undan. Kritiken och frågorna må vara berättigade men situationen är nu som den är och det är inte främst greken på gatan som ska klandras utan den korrupta skara politiker som lett landet dit det är idag.

Det finns likafullt långt ifrån bara solidariska skäl att kämpa för Greklands överlevnad som Euroland. En Grexit skulle sannolikt fördärva mycket av Eurosamarbetet samt tufsa till det europeiska projektet rejält. Likaså skulle dörren öppnas för en rysk entré till EU-territoriet och en viktig allierad gå förlorad i kriget mot IS. Prislappen för en Grexit skulle således bli mycket hög.