Chill Greta, chill

Åtminstone inte felciterad

Med Donald Trump i det ovala rummet har både sätt och ton i den offentliga debatten förändrats. När den nyvalde presidenten insåg att media inte alltid skrev det han ville hoppade han helt enkelt över det ledet och tog direktspåret via Twitter. Med Twitter som megafon slipper Trump både journalisters omskrivningar och det filter som störiga nyhetsredaktioner utgör.

Man kan tycka vad man vill om presidentens sätt att kommunicera. En given fördel är att han aldrig lär bli felciterad, en annan att han faktiskt möjliggör direktkommunikation med sina följare. Som politiker, och då särskilt som president för världens mäktigaste land, följer ett ansvar som går utöver det man kan förvänta sig av den enskilde medborgaren. Detta ansvar växer ytterligare något när redaktionella raster inte längre läggs över det uttryckta ordet. Trump, tillsammans med den övriga världsledare, sätter ramar och utgör i stor mån måttstock för debatten och dess språk. Med det sagt så är det beklämmande hur illa stora delar av politikerskrået hanterar detta. När USA:s president ber 17-åriga Greta Thunberg att ”chilla” och gå på bio istället för att engagera sig kunde man både hoppas och tro att någon form av botten var nådd och att debatt- och samtalston inte kunde sjunka lägre. Fler än enbart Trump har sedan dock tyvärr visat att det faktiskt gick.

Vi bär alla ansvar för den sfär vi delar och det samtal vi för. Ansvaret faller dock extra tungt på dem med makt och ett stort givet utrymme. Om Donald Trump bidragit starkt till den allt lägre debattnivån så är han tyvärr inte ensam. Dock, även om Trump och andra politikerkollegor med honom sänkt nivåerna rejält så behöver för den sakens skull inte vi andra hänga på.

Klimatångest är inte lösningen

Arg men utan lösningar

Skam och ångest trendar just nu. Skam för att vi inte förmår att tygla våra materialistiska begär och ångest för den irreversibla klimatskada som vårt syndiga leverne för med sig.

Även om både skam- och ångestkänslor må vara berättigade beaktat det klimatelände vi ställer till med så är de inte särskilt produktiva. För vare sig världen eller klimatet låter sig räddas av att vi går runt med ågren. Istället för stagnation och degradering som flera av dagens klimatkämpar förespråkar, krävs utveckling. För utveckling krävs investeringar, som kräver resurser, som i sin tur kräver ekonomisk tillväxt. Det är nämligen både riskfyllt och dyrt att gå före. Och om någon ska göra det krävs en välfylld kassa, som endast lönsam tillväxt kan borga för.

Den akopalyptiska klimatångestvåg som Greta Thunberg åsamkat fyller sin funktion då den accentuerar klimatfrågan. Några lösningar erbjuder den däremot inte. Dessa finns istället hos lönsamma företag och välkapitaliserade investerare som har råd att ta de risker som framåtsyftande klimatsmarta investeringar innebär.