Ett gemensamt ansvar

Inte bara Trumps fel

En hel del av oss satt fängslade uppe och följde den remarkabla stormningen av Kapitolium häromdagen. Övriga fick händelseförloppet rapporterat dagen därpå, tillsammans med unisona fördömanden av våldsverkarna själva liksom av presidenten som drivit på i tal och på Twitter. 

Att USA:s president är den kanske största mobbaren och hetsaren är givetvis olyckligt. I hans roll, med den makt och exponering den för med sig, har han givetvis ett desto större ansvar. Men hur stort Trumps ansvar än må vara så fråntar det inte oss övriga vårt egna ansvar. Inte bara Trump utan likaså konventionell media och allehanda debattörer lever alltmer på kontrovers och polemik. Detta ligger i sakens natur då konkurrensen om vår uppmärksamhet bara tilltar. Det relevanta är således det som väcker uppmärksamhet och intresse, kanske snarare än kvalitén i själva nyheten. Vi får därför det mediaklimat vi förtjänar. På sociala medier frodas dreven, påhoppen och fördömanden, ofta efter att en pöbel med svans plockat ihop en präktig värphöna av en nyhetsfjäder. Sociala medier liksom debattklimatet i stort populeras och dikteras av dig och mig och det är således vi, snarare än Trump och klickjagande kvällspostjournalister, som driver utvecklingen. Just nu helt åt helsike. 

Vi bär alla ett ansvar, nämligen att inte gå igång på minsta lilla fluga, tänka efter och sluta koka nyhetssoppa på småspik av skvaller .

Chill Greta, chill

Åtminstone inte felciterad

Med Donald Trump i det ovala rummet har både sätt och ton i den offentliga debatten förändrats. När den nyvalde presidenten insåg att media inte alltid skrev det han ville hoppade han helt enkelt över det ledet och tog direktspåret via Twitter. Med Twitter som megafon slipper Trump både journalisters omskrivningar och det filter som störiga nyhetsredaktioner utgör.

Man kan tycka vad man vill om presidentens sätt att kommunicera. En given fördel är att han aldrig lär bli felciterad, en annan att han faktiskt möjliggör direktkommunikation med sina följare. Som politiker, och då särskilt som president för världens mäktigaste land, följer ett ansvar som går utöver det man kan förvänta sig av den enskilde medborgaren. Detta ansvar växer ytterligare något när redaktionella raster inte längre läggs över det uttryckta ordet. Trump, tillsammans med den övriga världsledare, sätter ramar och utgör i stor mån måttstock för debatten och dess språk. Med det sagt så är det beklämmande hur illa stora delar av politikerskrået hanterar detta. När USA:s president ber 17-åriga Greta Thunberg att ”chilla” och gå på bio istället för att engagera sig kunde man både hoppas och tro att någon form av botten var nådd och att debatt- och samtalston inte kunde sjunka lägre. Fler än enbart Trump har sedan dock tyvärr visat att det faktiskt gick.

Vi bär alla ansvar för den sfär vi delar och det samtal vi för. Ansvaret faller dock extra tungt på dem med makt och ett stort givet utrymme. Om Donald Trump bidragit starkt till den allt lägre debattnivån så är han tyvärr inte ensam. Dock, även om Trump och andra politikerkollegor med honom sänkt nivåerna rejält så behöver för den sakens skull inte vi andra hänga på.