söndag 7 september 2014

Lägre skatt, fler i arbete och ökade intäkter

När socialdemokrater, vänster- och miljöpartister upprepar sitt mantra om hur det lånas för att sänka skatter bör vissa väsentligheter hållas i åtanke. För det första, skatteintäkterna har ökat sedan Alliansens tillträde. Trots att skattetrycket, mätt som andel av BNP, minskat från 49 till 44 procent så har de årliga skatteintäkterna ökat med närmare 200 miljarder (sedan 2004).  Samtidigt har statsskulden minskat med drygt 7 procent mellan 2006 och 2013. Magdalena Andersson lyfter gärna fram hur många miljoner som regeringen lånar varje dag för att finansiera sina skattesänkningar. Effektiv retorik, men definitivt mot bättre vetande.

Sänkta skattesatser syftar till att förbättra ekonomins funktionssätt och skapa en högre tillväxt. Därför sänker nu många länder i vår krisande omvärld sina skatter just för att effektivisera sina ekonomier. En högre tillväxt betyder oftast ökade skatteintäkter. På motsvarande sätt kan man säga att en högre skattesats inte nödvändigtvis innebär ökade skatteintäkter om det medför att skattebasen eroderar. Exempelvis höjs skatter med syfte att minska skattebasen, såsom för tobak, alkohol och koldioxidutsläpp. Exempel på hur skattesänkningar ger ökad effektivitet och större skatteunderlag är bland annat de jobbskatteavdrag som genomförts samt de avdrag som medges för Rut-tjänster. Jobbskatteavdragen beräknas av bland andra Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen och Finanspolitiska Rådet ha ökat den varaktiga sysselsättningen med 120 000 personer. Rut-avdraget har gett drygt 11 000 nya heltidstjänster. Genom att stimulera till arbete ökas arbetsutbudet samtidigt som lägre skatterelaterade kostnader för att köpa tjänster ökar efterfrågan. Kort sagt, fler kommer i arbete och fler betalar skatt.


S, V och Mp går alla till val på mer eller mindre höjda skatter. Skatterna ska betala för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och andra offentliga åtaganden. Kostnaden för detta kommer bli dubbel, dels ett kraftigt skattebortfall och dels helt nya utgiftsposter.

http://rasmusliberal.com/2014/09/02/halen-i-magdalena-anderssons-resonemang/

fredag 5 september 2014

Därför behövs även det privata


Bemanningen inom äldreomsorgen lyfts gärna fram som det främsta kvalitetsmåttet. Ju fler kockar, desto bättre soppa. Som en konsekvens har därför Socialdemokraterna bland annat proklamerat att friskoleföretag måste ha exakt samma bemanning som de kommunala skolorna i kommunen, oaktat kvalitet och resultat.

Bemanning och lärartäthet säger ytterst lite om vad verksamheten faktiskt levererar. I ett pågående projekt i Östersunds kommun har man under ett års tid jämfört kvalitet och ekonomi mellan kommunens och privata Vardagas (fd. Carema, uhu!) äldreboenden i Torvalla. Vårdtyngden har varit exakt densamma, precis som antalet boende. Utvärderingen visar att Vardaga sköter sin uppgift bättre, både beträffande ekonomi och kvalitet. Trots 15 procents lägre bemanning och 15 – 20 procents lägre kostnader är nöjdheten bland boende och anställda lika hög på båda boendena. Projektledaren konstaterar att Vardaga ”definitivt har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten”. Det privata boendet sparar således kommunen 15 – 20 procent samtidigt som en lika god omsorg erbjuds.

Östersundsprojektet sätter fingret på varför det privata behövs i välfärden. De vet helt enkelt hur en effektiv verksamhet bedrivs. Så låt dem få fortsätta med det, men ställ samtidigt höga och framförallt riktiga krav.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/vinsten-uteblev-men-privat-aldreboende-battre-i-unik-studie_3880342.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140905

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/460-aldreomsorgen-inte-en-excersis-i-siffror

http://rasmusliberal.com/2014/09/07/kommunalt-eller-privat-inte-spelar-det-nagon-roll/

måndag 1 september 2014

Ett manifest att lita på

Med två veckor kvar till valdagen har ett av regeringsalternativen klargjort sin politik för de kommande fyra åren. Allianspartiernas gemensamma valmanifest stakar ut den väg som de fyra partierna vill gå under kommande mandatperiod. 300 000 nya jobb ska bli ytterligare 350 000, inte genom det offentligas försorg utan via fler företag som vågar anställa, till rimliga kostnader.

Ökade skatteinbetalningar ger förutsättningar för investeringar, i en ny stambana för höghastighetståg, utbyggd kollektivtrafik, ytterligare resurser till vård, skola, omsorg, ett stärkt försvar och en fortsatt human flyktingpolitik. Trovärdigheten i alliansmanifestet manifesteras av de åtta år som gått. Inget västland har så väl som Sverige tagit sig igenom krisen. Inget annat av våra grannländer har samtidigt kunnat sänka vanliga löntagares skatter som det satsat miljarder mer på sin välfärd. Inget annat land har kunnat föra en så human flyktingpolitik som Sverige, och ändå hålla finanserna.

Alliansens gemensamma manifest går att lita på, och med en allt vilsnare opposition synes det för övrigt bli det enda gemensamma manifestet.



lördag 30 augusti 2014

Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.


Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.


tisdag 26 augusti 2014

Ja till ideologi, nej till myter

Ett frenetiskt arbete har pågått från oppositionspartier för att måla upp bilden av ett allt mer sargat Sverige. Arbetslösheten rusar, ekonomin knakar, välfärden raseras och de flesta får det sämre. Bilden har spätts på av en ivrigt sensations- och skandalsuktande media med lyktan på allt elände som vinstintresset påstås leda till. Media ska givetvis ägna sig åt samhällsgranskning, precis som politiker ska bilda opinion. Problemen kommer först när granskningen blir onyanserad och politiken sprider myter.

Hur man än mäter det så mår Sverige bra. Trots en lamslagen världskonjunktur är svensk BNP 10 procent högre idag än innan krisen, övriga euroländer har lägre BNP. Medan den svenska sysselsättningen ökat med 300 000 personer sedan 2006 har den minskat med en halv miljon inom euroområdet. Arbetslösheten har, trots en kraftig ökning av arbetskraften, stigit marginellt från 7 till 7,7 procent. I övriga Europa har den ökat från 8,2 till 11,5 procent, samtidigt som en betydande andel av arbetskraften gett upp och helt lämnat statistiken. Den blågula statsskulden har minskat från 50 till 40 procent av BNP sedan 2006. Inom euroområdet har motsvarande skuld stigit från 70 till 93 procent. I förhållande till euroländerna har svenskt näringslivsklimat förbättrats. Sverige har enligt Världsbankens näringslivsranking fjortonde bäst näringslivsklimat i världen. Sist men inte minst, Sverige är enligt OECD:s Better Life Index det tredje bästa landet i världen att leva i. Ett index som bl a baseras på parametrar som fastighetsmarknad, utbildning, miljö, livslängd och kriminalitet.

Val får gärna vinnas på ideologiska grunder, men inte på felaktiga. Med utgångspunkt i ovanstående fakta får gärna den ideologiska debatten ta vid. 

måndag 25 augusti 2014

Vi behöver bättre upphandlingar, inte mindre valfrihet

Långsiktighet har blivit den nya ledstjärnan i välfärdsdebatten. Ägare till äldreboenden, vårdcentraler, sjukhus och skolor ska ha ett långsiktigt perspektiv, åtminstone 10 år har ledande politiker bestämt. Påfundet synes dock mest vara ett svepskäl för att få sparka ut de förtretliga riskkapitalisterna.

Sveriges välfärd är offentligt finansierad och politiskt styrd. Allt offentligt upphandlas av förtroendevalda i kommuner och landsting. Det är således den offentliga upphandlingen som avgör vem som ska vårda de äldre, undervisa eleverna och vårda de sjuka. Det är kommunens respektive landstingets kravlista som dikterar de villkor på vilket sätt utförandet ska ske och till vilken kostnad. Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund lät för drygt ett år sedan granska samtliga upphandlingar av äldreboenden under 2011 och första halvåret 2012. Granskningen visade att knappt fem procent av de krav som ställs handlar om kvalitet för de äldre och att endast drygt 10 procent av kraven är mätbara. Den stora merparten av kraven, vilka kan räknas till hundratal, handlar istället om strukturer och processer, områden som egentligen inte alls berör själva kärnan. Något så avgörande som ”kundnöjdhet” synes således vara ointressant för upphandlaren, precis som mätbarhet och möjlighet till uppföljning.

De offentliga upphandlarna måste slipa sina instrument, beakta kundernas behov, ställa rätt krav och nogsamt följa upp resultaten. Resultaten måste vara mätbara, för först då kan olämpliga aktörer uteslutas. Kraven bör sedan naturligtvis också röra dem som det faktiskt handlar om, det vill säga om oss patienter, elever och äldreboende. Först genom kvalitativa upphandlingar, med medborgarens bästa för ögonen, kan vi få den välfärd vi förtjänar.



lördag 23 augusti 2014

Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.


Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.