Ny arbetsmarknad kräver nya grepp

Svensk arbetsmarknad hotas att slita isär. De med kort eller oavslutad utbildning, utan arbetslivserfarenheter och sociala nätverk, hamnar allt längre bort från arbetsmarknaden medan de redan etablerade och högutbildade tar allt större del av tillväxtkakan. Utvecklingen är naturlig i så motto att teknikutvecklingen fortskrider och specialkompetenser efterfrågas alltmer, medan de enklare jobben automatiseras bort eller lokaliseras utomlands.

En segregerad arbetsmarknad leder till vidgade inkomstgap mellan dem med högproduktiva, välavlönade jobb och dem helt utan, alternativt med lågproduktiva jobb. Det är ingen önskvärd utveckling, som sannolikt skulle spä på den sociala oron. Politiskt fokus måste därför sättas dels på den grupp som idag inte får fotfäste och dels på den medelinkomstgrupp vars arbeten hotas av framtida automatiseringar.

Sverige måste då jobba på flera fronter. Fler måste slutföra sin utbildning och då krävs en mångfald mellan praktiska och teoretiska utbildningar. Detta kan uppnås bland annat genom kvalitativa lärlingsutbildningar, väl förankrade bland arbetsgivare och i näringslivet. Dynamiken måste stärkas och fler beredas möjlighet till kontinuerlig fortbildning. Här kan individuella kompetenskonton skattegynnas och arbetsmarknadens parter göra mer.

Näringslivsklimatet måste förbättras. I det avseendet krävs gynnsammare ägarbeskattning och att privat kapitalbildning möjliggörs. Då krävs lägre skatt på aktivt ägande och personaloptioner samt en generellt lägre kapitalskatt på investeringar i tillväxt- och onoterade bolag. Bara så får vi fler entreprenörer och arbetsgivare, benägna att ta det riskfyllda steget som eget företagande och nyrekryteringar innebär.

En alltmer segregerad arbetsmarknad är ett annalkande hot. Hotet kan dock vändas till möjlighet men då krävs entreprenörsvänligare skatter, en mer näringsanknuten skola och ett flexiblare arbetsliv som inte binder skomakaren vid sin läst.

Hur vore det med humanism istället?

I en allt radikalare debattmiljö är det också den radikala retoriken som vinner mark. Med Gudrun Schymans återtåg i politiken har debattonen höjts betänkligt och retoriken radikaliserats påtagligt.

Med på Schymans radikalfeministiska tåg har hon tagit såväl gröna som röda vilka nu bekrigar varandra om epitetet som mest feministiska parti. Det sorgliga i denna utveckling är att förnuft och eftertanke kastas av i farten, vilket betraktas legitimt och kanske till och med nödvändigt i den feministiska revolutionen. Enande bland kombattanterna är att de alla anlägger ett kollektivistiskt perspektiv på frågan. Striden står således mellan man och kvinna och lösningen på ojämställdhet ligger i manlig underkastelse. Med en sådan samhällsbild skapas konfliktytor som egentligen ingen rår på. Som man finns inga alternativ andra än fullständig reträtt. Frågan är från vad vad? Det kön man ofrånkomligen råkats föda in i?

Med radikalfeminismens entré på den politiska arenan förpassades humanismen till läktaren, oerhört sorgligt för alla oss som annars tror på människans enskilda värde och möjligheter att själv forma sitt liv.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140706

Skrämmande utveckling i välfärdsdebatten

Skrämmande utveckling i välfärdsdebatten

Den svenska privata välfärdssektorn har fördubblats sedan 2006. Inom den privata vården sysselsätts idag 122 000 och inom skolan drygt 33 000. Utvecklingen tog fart i början av 90-talet, fortsatte under socialdemokratisk fana och accelererade med 2009 års lag om valfrihet.

Inför höstens val uttrycker sig alltfler partier i allt radikalare termer. Samtliga rödgröna har markerat tufft mot privatintressen inom välfärden, från vänsterns totalförbud till MP:s och S kraftfulla begränsningar. När Magdalena Andersson, som tuffat till sig påtagligt, uttalar sig om de privata inslagen finns anledning att rygga. Andersson säger sig absolut inte se nåt egenvärde med privata företag i vår gemensamma välfärd. Därmed får man också förmoda att hon heller inte ser några hinder mot en återmonopolisering. Något sådant vore dock förödande, inte bara för alla de anställda och deras arbetsgivare, utan också för oss medborgare. Den mångfald som följt med valfrihetsreformerna har nämligen tillfört såväl nytt kapital som nya kompletterande alternativ, alternativ som aldrig kommit till stånd på en monopolmarknad.

Mer kapital, nya idéer och nya innovationer är helt avgörande för vår framtida välfärd. Magdalena Anderssons syn på saken är i det perspektivet rent skrämmande.

Var femte friskola på spel

Oppositionspartierna vill i olika hög grad inskränka i friskolornas verksamhet och ägarnas dispositioner. Vänsterpartiet förfäktar fullständigt vinstförbud, Miljöpartiet svävar kring någon form av återinvesteringskrav medan Socialdemokraterna nöjer sig med en än mer svävande vinstbegränsning.

När Demoskop nyligen tillfrågade medlemmarna i Friskolornas Riksförbund hur ett vinstförbud skulle påverka dem och deras vilja till att fortsätta sin verksamhet, uppgav var femte att de skulle lägga ned. Drygt 50 000 elever skulle då tvingas flytta. Vid en mer modest vinstuttagsbegränsning skulle drygt var tionde bomma igen, vilket motsvarar platser för nära 26 000 elever. Om friskolorna inte längre fick bedrivas i aktiebolagsform, vilket kan bli en konsekvens, skulle fyra av tio kasta in och 160 000 elever påverkas. Miljöpartiets tidigare ekonomipolitiske talesperson och numera ordförande i Friskolornas Riksförbund, Mikaela Valtersson, menar att ”Det är otroligt olyckligt, eftersom det handlar om bra skolor som föräldrar och elever valt själva”. Vid Demoskops undersökning framkom vidare att ingen av de tillfrågade startade sin verksamhet för att tjäna pengar.

En av de mest grundläggande teserna i investeringslära är att risk kostar pengar och därför måste ersättas. Vinstuttagsbegränsningar och förbud omöjliggör detta. Således står till höstens val var femte friskola på spel liksom studieplatserna för mellan 26 000 och 160 000 elever.

http://www.friskola.se/pressrum/pressmeddelanden/var-femte-friskola-kan-stanga-vid-vinstforbud

Missnöje på frammarsch

Svenskens bild av samhället skapas av den mediala bevakningen av problemen. En majoritet anser idag att skolan och sjukvården är dålig. Lustigt nog är samtidigt en majoritet nöjda med den vård och skola som vi själva kommer i kontakt med.

Torbjörn Sjöström är vd för opinionsinstitutet Novus och han konstaterar frankt att vi konsekvent tycks överskatta problemen i olika samhällsfrågor. Enligt Sjöström, och utifrån Novus mätningar, upplever individen sig själv som lyckligt lottad medan de flesta andra då synes vara sämre lottade. Bilden som då målas upp är att majoriteten i Sverige fått det sämre och att tillståndet överlag är ganska eländigt. Som förklaring pekar Sjöström ut den brist på helhetsbild som finns hos väljarna. Den olyckliga konsekvensen av detta faktum är att ytterlighetspartierna, med tydliga missnöjesyttringar på agendan, vinner opinionsmässig framgång. Modesta och mer pragmatiska krafter har svårt att nu ut med sin politik i ett sådant klimat, sedan de inte anses ta väljarnas, till stor del uppenbart obefogade, missnöje på allvar.

Missnöje tar sig politiskt uttryck i enkla budskap och populism, vilket i sin tur är liktydigt med kortsiktighet och oansvar. Även om detta missnöje är på frammarsch får man ändå hoppas att den inte gör alltför stora intrång i politiken.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nagot-nytt-har-hant-i-valjaropinionen_3686294.svd?

Vörda näringsfriheten

18 juni 1864 var dagen då Sverige införde näringsfrihet. Näringsfriheten innebar frihet att etablera verksamhet, inte bara för man och kvinna utan likaväl för landsortsbo som storstadsbo. De sista skråväsendena avskaffades och handel blev allemansgods. Riksdagens näringsfrihetsreform var startskottet för Sveriges ekonomiska tillväxt och grundskottet för det välfärdssamhälle som vi tar för givet idag.

Finansminister Gripenstedts initiativ var banbrytande och tämligen unikt i världen vid denna tidpunkt. Tidigare stängda dörrar öppnades på vid gavel och näringslivet fick en rejäl skjuts framåt. Den ekonomiska tillväxtperiod som inleddes 1870, och som var den näst snabbaste i världen näst den japanska, pågick i ett drygt sekel. Den ständigt växande ekonomin möjliggjorde socialdemokratins välfärdsexpansion som sedan gick så långt att den kväste ekonomin, arbetsviljan och entreprenörslustan. Frihetsreformerna förpassades till historien och socialismens begränsningar tog vid. Sverige stagnerade och klappade slutgiltigt samman i samband med 1991-års fastighetskrasch.

Välfärden får aldrig tas för given, därför få vi aldrig glömma hur den byggs och finansieras. Låt oss därför vörda näringsfriheten och aktsamt ta avstånd från socialismens iver efter begränsningar och inskränkningar.

Tyng inte restaurangkalkylen

Unga och utrikes födda är två av de grupper som har svårast att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Detta är grupper med begränsade arbetslivserfarenheter och/eller tunna sociala nätverk att tillgå. Saknas dessutom avgångsbetyg och personen är bosatt i glesbygden tyngs kalkylen ytterligare.

Dessa grupper betecknas i ekonomiska termer som lågproduktiva, dvs. det ekonomiska värde som de bidrar med är lågt på marginalen. För att en lågproduktiv ska vara anställningsbar krävs låga kostnader för att anställa dem. Samma logik gäller för dem som tillhandahåller tjänster med lågt mervärde, såsom många kafé- och restaurangtjänster. Siffror från SCB visar att kafé, restaurang och hotell är de näringar där utrikes födda är som flitigast representerade. 58 procent av alla hotell- och restaurangföretag drivs av utlandsfödda samtidigt som andelen sysselsatta med utländska rötter uppgår till 35 procent. Branschsiffror visar härtill att de nyss nämnda näringarna just nu växer så det knakar.

Det går inte i någon kalkyl att bortse från kostnadssidan. Den som skulle hävda annorlunda har en del att förklara, precis som de som nu önskar dubblerad moms och dubblerade arbetsgivaravgifter för kafé- och restaurangägare.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svensk-jobbmotor-riskerar-bakslag_3668610.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140618