Strutsstrategi vid vägs ände

Åkesson behöver inte längre
be för högre opinionsstöd

Sverigedemokraterna har än en gång lyckats blåsa upp till storm. Denna gång genom att SD-företrädare frekventerat med näringslivsorganisationer och framstående lobbyister. Hundhuvuden har bland andra Svenskt Näringsliv och lobbyjätten Kreab fått bära, som efter uppvaktningarna kritiserats för att legitimera och normalisera SD.

Vad kritikerna inte tycks ha insett alternativt vägrat acceptera är att SD redan betraktas som både legitima och normala. Detta så till den grad att det nu är största parti bland män och nosar både M och S i den opinionsmässiga baken. Det faktum att SD:s 13 procentiga väljarstöd och 49 mandat i riksdagskammaren ger betydande inflytande över rikets styre tycks heller inte ha gått in, eller att en lobbyverksamhets enda uppgift är att påverka dem med inflytande. Strutsstrategin har för länge sen nått vägs ände och nu handlar det om att konstruktivt hantera situationen och samtidigt respektera demokratins spelregler som, tyvärr, gett SD betydande mandat.

SD är ett i många avseende främmande parti i den svenska politiska myllan, men som till synes har en politik som vinner väljarnas stöd. Detta är ett faktum som strutsens taktik inte förmår att hantera.

Centralbankernas spekulationer kostar

Riktigt så glad har Yellen
ingen anledning att vara.

När världens mäktigaste sedelpressare, Federal Reserve, beslutade att låta styrräntan ligga kvar på noll procent rasade världens börser. Lite motsägelsefullt kan tyckas, låga räntor ska enligt alla modeller ge aktiekurserna en extra skjuts. Feds beslut, och inte minst dess motivering, gav dock befogad anledning till oro.

Precis som svenska Riksbanken tidigare gjort, motiverar Fed sin fortsatt ultralätta penningpolitik utifrån kortsiktiga och rent spekulativa grunder. I Sverige hänvisades det till tillfälliga kronförstärkningar medan Fed hänvisar till kinesiska orosmoment. Centralbankerna har härmed gett sig in på spekulanternas marknad, och där hör de inte hemma. För när så viktiga institutioner börjar basera så avgörande beslut på rena gissningar skjuter man riskpremien i höjden, vilket gör det allt mindre attraktivt att investera i annars kanske lönsamma projekt. Och det får realekonomiska effekter eftersom företag, istället för att investera, delar ut sitt kapital eller återköper sina redan högt prissatta aktier.

Det finns tillräckligt med kortsiktig spekulation på kapitalmarknaden utan centralbankernas inblandning. De borde därför återvända till sina förvisso tråkiga, men likväl förutsägbara räknemodeller.

Vanskligt av Reinfeldt

Lite bekymrad bör du allt vara.

Enligt uppgift från SVT tar förre statsministern Fredrik Reinfeldt ut full riksdagspension än idag, ett år efter sin avgång. Det innebär 156 000 kr/månad samtidigt som hans aktiebolag enligt samma källa omsätter miljoner. Enligt regelverket ska alla sidoinkomster avräknas från riksdagspensionen men genom att låta pengarna ligga kvar i bolaget rundar man lätt dessa regler.

Reinfeldt kopierar därmed sin föregångare Göran Perssons upplägg, som då fick svidande kritik. Även om de båda knappast är ensamma om upplägget, och även om de inte bryter mot reglerna och må ha goda skäl, så är de ute på bräcklig is. Som statsminister har man det övergripande ansvaret för landets styre, dess lagar, regler och dess efterlevnad. Statsministern och riksdagskollegor har ensamt mandat att utforma de regler som de själva och alla vi andra ska förhålla oss till. När det då visar sig att reglerna för dem själva är mycket förmånliga och dessutom rundas genom offensiva upplägg hotar det att sprida odörer som i viss mån förpestar det moraliska klimatet. Det kan då bli svårt att förklara för gemene man varför denne ska följa politikens spelregler, om reglerna mest synes vara för politikerna själva.

Nu lär vare sig Reinfeldt, Persson eller deras gamla riksdagskamrater utgöra något hot mot den allmänna samhällsmoralen, men allt beteende som kan tolkas illvilligt tenderar till att göras det. Därför måste politiska personligheter trippa lite extra på tå.

Mjuka värden kräver hårda verktyg

När det brinner i knutarna
krävs mer än en klapp på
axeln och fritidsgårdar

FN:s millenniemål, att halvera andelen extremt fattiga och hungrande, uppnåddes redan innan utsatt datum. Det är enorma framsteg vilka gjort att miljarder fler nu försörjer sig för egen maskin, fria från de tyglar som följer av att behöva ägna all sin energi åt att överleva dagen eller att vara beroende av andras dusörer.

För att de uppnådda framgångarna ska kunna bevaras och för att stimulera fortsatt utveckling måste terrorism och kriminalitet bekämpas, varje dag och på alla nivåer. Endast i trygga och stabila miljöer stimuleras investeringar, företagande och handel, vilka är förutsättningar för ekonomisk utveckling och välstånd. Detta är sant såväl på internationell som nationell nivå. Ingen näringsidkare eller entreprenör utan direkt suicidala drag etablerar sig där skotten viner, bilar bränns, räddningspersonal attackeras eller där stöld är den vanligaste transaktionsformen.

Lika mycket som terroriserade stater behöver militärt understöd för att skapa långsiktig utveckling behöver utsatta svenska förorter ett närvarande rättsväsende med resurser och befogenhet att skapa trygghet. För mjuka värden kräver en låda hårda verktyg. 

Stolta men knappast nöjda

Stolt men ingen anledning att
vara nöjd

Ingen kan blunda för de flyktingtragedier som dagligen utspelar sig i våra nära och relativa närhet. Ingen med ett hjärta av annat än sten kan heller underlåta sig att känna empati och sympati.

Att Sverige sedan länge är det land som per capita tar emot i särklass flest asylsökande är därför något vi ska vara stolta över. Sverige har dessutom som ett av världens rikaste länder en moralisk skyldighet att hjälpa. Men hur mycket många än vill och hur mycket vi än borde, så hjälper inte det när nu 58 procent vill se minskad invandring. För alltmedan skaran av skeptiker ökar och gammelpartierna kör på i gamla hjulspår tilltar apatin bland väljarna. Känslan av hjälplöshet, att inte bli lyssnad till, kombinerad med faktiskt upplevda samhällsproblem och uppfattade sådana ger en giftig cocktail som nu sprids ut i landet.

Man kan klistra hur många fula etiketter som helst på SD, rasister, fascister eller varför inte nazister, men inget av det förändrar de faktiska förhållandena. Absolut ska vi vara stolta över vår humanism, men knappast nöjda över den politik som ger 20 procents väljarstöd till svensk historias främsta missnöjesparti.

Ihålig idealism

Rosengren-stolt och nöjd sosse.

Statsministern fick äran att avsluta ungdomspartisterna i SSU:s kongress häromdagen. Det gjorde han med brösttoner och en god portion självgodhet. Löfven slog övertygat fast att jämlikhet är en förutsättning för verklig frihet samtidigt som han frågade sig hur mycket en människa egentligen kan, respektive inte kan, äga. Kongressen jublade och instämde säkert i sin statsministers klokskap.

Alltmedan statsministern jagade upp SSU-ungdomar jagade den tidigare näringsministern Björn Rosengren upp en ny bostad. Rosengrens residens mäter dryga 300 kvadratmeter hus och 1 700 kvadratmeter tomt. Gäststuga och brygga givetvis inkluderat. Som grannar i pittoreska Saltsjöbaden får han stora delar av kapitalismens grädda. På morgonpromenaderna lär Rosengren troligen bland andra springa på både aktieaktivisten Christer Gardell och Swedbanks Michael Wolf.

Det är bara att gratulera Rosengren och alla de övriga exsossar som det går bra för därute i näringslivet. Deras bidrag gör oftast även Sverige väl. Löfvens idealistiska tal om jämlikhet och spekulationer om frihet faller däremot pladask. Om det nu någonsin stått upp.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2798566-s-profil-koper-villa-for-31-miljoner

Snålheten bedrar regeringen

Glöm inte rotavdragets förtjänster,
det har regeringen gjort.

Från och med årsskiftet lär du endast få dra av 30 procent av arbetskostnaden för så kallade rottjänster. Det innebär en kraftig försämring mot nu gällande 50 procent i avdrag. Det enda hinder som skulle kunna resas på vägen är att Decemberöverenskommelsen bryts och oppositionen röstar ner den rödgröna budgeten, vilket givetvis inte kommer ske.

Än sen kanske du tänker, folk får väl åter börja betala för sig och dessutom får de ju fortfarande skatteavdrag. Med ett sådant förenklat resonemang missar man dock de viktigaste aspekterna. Branschorganisationen Företagarna beräknar att drygt 21 000 vita heltidsjobb skapats med rotavdraget. Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket varnar för ökat svartarbete och Arbetsförmedlingen spår lägre sysselsättning, särskilt i landsdelar med ett redan kärvt sysselsättningsläge. Beräkningar från Sverige Byggindustrier uppskattar att upp till 8 300 jobb kommer gå förlorade.

I regeringens kalkyl räknar man hem ytterligare 3,2 miljarder i intäkter, en spottstyver i budgetsammanhang. Med ökad arbetslöshet och färre vita jobb kommer kalkylen dessutom kraftigt försämras och sannolikt hamna på minus. Snålheten bedrar regeringen, snuvar tusentals på deras jobb och åter tusentals på de sociala förmåner som följer av ett vitt jobb.