 |
| Stolt men ingen anledning att vara nöjd |
Ingen kan blunda för de flyktingtragedier som dagligen
utspelar sig i våra nära och relativa närhet. Ingen med ett hjärta av annat än
sten kan heller underlåta sig att känna empati och sympati.
Att Sverige sedan länge är det land som per capita tar emot
i särklass flest asylsökande är därför något vi ska vara stolta över. Sverige
har dessutom som ett av världens rikaste länder en moralisk skyldighet att
hjälpa. Men hur mycket många än vill och hur mycket vi än borde, så hjälper
inte det när nu 58 procent vill se minskad invandring. För alltmedan skaran av
skeptiker ökar och gammelpartierna kör på i gamla hjulspår tilltar apatin bland
väljarna. Känslan av hjälplöshet, att inte bli lyssnad till, kombinerad med
faktiskt upplevda samhällsproblem och uppfattade sådana ger en giftig cocktail
som nu sprids ut i landet.
Man kan klistra hur många fula etiketter som helst på SD,
rasister, fascister eller varför inte nazister, men inget av det förändrar de
faktiska förhållandena. Absolut ska vi vara stolta över vår humanism, men
knappast nöjda över den politik som ger 20 procents väljarstöd till svensk
historias främsta missnöjesparti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar