Räkna inte bort ryssen

De svenska försvarsanslagen har krympt dramatiskt som andel av BNP de senaste decennierna. Detta till den milda grad att värnpliktiga på sina håll tvingas sova på medhavda luftmadrasser under tjänstgöring. Degraderingen av försvaret till en budgetventil, som enkelt skruvas åt så snart finansdepartementet önskar spara, har gett oss en ohållbar situation och en ihålig försvarslinje. Faktum är att den svenska försvarsförmågan är tämligen obefintlig idag.

Den politiker eller debattör som lyfter förvarsfrågan möts i bästa fall av uppgivna suckar men i de flesta fall av fullständig tystnad. Det finns ingen hotbild längre hävdas det, den försvann i det ögonblick som Berlinmuren föll och det kalla kriget ändade. Den som till äventyrs törs dryfta något om hotet från ryssen kan inte annat än att få räkna med att schavottera. I detta klimat sätter sig nu försvarsberedningen ner för att diskutera och analysera den internationella och säkerhetspolitiska utvecklingen. Måtte man inte landa i samma slutsatser som 2004 års beredning i vilken världsfreden tycks ha skönjts runt hörnet och i vilken Ryssland helt skrevs av som potentiellt hot.

Realiteten är nämligen den att Ryssland på senare år slagit in på en allt aggressivare linje och manipulerat fram en machoschistisk halvdiktator med föga respekt för vare sig sin egen befolkning eller någon annans. Under denna regim har upprustningen tagit fart vilket måste beaktas även från svenskt håll.

En av statens huvuduppgifter är det territoriella försvaret och försvaret av sitt lands befolkning. Rysslands upprustning kan då inte bortses ifrån. Det vore därför ett svek mot alla oss svenskar att inte äntligen lätta på försvarsbudgetventilen.

Varningsklockorna ljuder allt gällare

Färska siffror från Socialstyrelsen visar att förskrivningarna av sömnmedel till barn och unga ökat med 170 procent de senaste fem åren. Förskrivningarna av starkare sömnmedel som Valium och Sobril har under samma period ökat med drygt 150 procent. Mårten Gerle vid Socialstyrelsen konstaterar en utveckling där läkare generellt skriver ut allt mer sömnmedel till barn och unga.

Tyvärr är detta inte de enda siffror som visar på svenska barns och ungdomars tilltagande ohälsa. Sedan 1987 har exempelvis antalet unga tjejer som sökt ta livet av sig ökat med närmare 100 procent samtidigt som antalet tvångsinskrivna för ångestsymptom ökat med närmare 175 procent i samma grupp. All tillgänglig fakta talar för att svenska barn och ungdomar mår allt sämre. Ovanstående innebär också att vi toppar den europeiska ligan över antalet självmordsförsök hos unga tjejer. Så, vad är det som gör oss svenskar så unika?

Alltsedan Alva Myrdals profetia på 30 talet om det svenska folkets undergång i hennes ”Kris i befolkningsfrågan” har Sverige haft en unik och extrem syn på mannen, kvinnan och barnet. Barn uppfostras bäst av proffspedagoger och bör alls inte rås om av någondera förälder. I jämställdhetens namn ska mamma och pappa dela arbete lika, jämt och oavsett stadium i livet. Föräldraförsäkringen ska i möjligaste mån delas lika, helst kvoteras. Detta trots all kunskap vi har om hur viktig den första tiden är för barnets anknytning till mamman.

Denna politik, som i stort sett alla riksdagens partier ställer sig bakom, ger en förment bild av jämställdhet. Vi arbetar lika mycket, tar hand om våra barn lika lite och är i övrigt ganska könslösa. Familjen och de naturliga sociala nätverken slits dock samtidigt isär och förvandlar oss alla till individualister, i knäet på det offentliga. En sorglig konsekvens av detta är att barnen aldrig får en familj vilket garanterat är en viktig förklaring till barns och ungdomars tilltagande ohälsa.

http://www.sorlieekstrom.se/

Caremaskandalen var ingen Caremaskandal

När Dagens Nyheter slog larm om missförhållanden på äldreboendet Koppargården var det politisk mumma för Vänsterpartiet, LO och Socialdemokraternas vänsterflank. DN:s granskning visade på undermålig service och bristande omsorg om de äldre. Riktigt sprängstoff blev artiklarna dock först då ägarstrukturen sattes under lupp. Koppargården ägdes och förvaltades inte av kommunen utan av vinstdrivande Carema vilket i sin tur ägdes av penningstinna riskkapitalister. Skandalen var ett faktum.

Nu har samhällsmagasinet Dagens Samhälle vid två tillfällen själv låtit granska Koppargården, innan och efter Carematiden. Lustigt, eller snarare olustigt, nog har det då visat sig att boendet förvaltats lika illa eller än sämre än under Carematiden. Detta trots att några vinstintressen inte fått ägarna att girigt väga blöjor innan eventuellt blöjbyte. Tyvärr har Dagens Samhälles granskning knappt rönt någon uppmärksamhet och man kan misstänka att denna inte är av samma intresse då den faktiskt visar att kommunen gjort och gör ett minst lika dåligt jobb.

Årets Almedalstal ägnade vänsterns Jonas Sjöstedt åt att smutskasta privatdriven offentlig verksamhet och spotta galla över valfrihet i allmänhet. Samtidigt arrangerade LO seminarier på temat ”Så förbjuder vi vinster i välfärden”. Detta med utgångspunkten att privat och framförallt vinst är av ondo. Som slagträ använder man sig inte minst av DN:s ”Caremaskandal”. Det är sorgligt och högst otillfredsställande att dessa debattörer och beslutsfattare utan invändningar får hållas, trots att deras teser och utgångspunkter helt enkelt är felaktiga.

http://www.dagenssamhalle.se/sida/carema-bakom-vardskandalen-2556

Ansvaret ligger hos regionen

Medias avslöjanden om missförhållanden inom vården ramlar in i en strid ström. I söndagens Göteborgs Posten kunde man t ex läsa om vårdföretaget Jocema vård AB som ansvarar för Strömstad sjukhus nattjour. Av reportaget framgår att skarp kritik riktats mot företaget vid upprepade tillfällen, då patienter nekats vård, blivit illa bemötta och där personal vid tillfällen inte ens dykt upp för tjänstgörning. Kritiken har renderat i incidentrapporter vilka presenterats för ansvariga politiker inom Västra Götalandsregionen.

Trots alltså påvisad misskötsel och brott mot vårdavtalet har företagets kontrakt förlängts och Per Arne Brink (S), ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden, uppger sig vara nöjd, både med pris och vårdgivaren själv. Västra Götalandsregionen fick nämligen ner priset med 300 000 kr per månad.

Samtidigt som vi patienter och skattebetalare upprört knyter våra nävar i fickorna tar LO tillfället i akt och beslutade vid senaste kongressen om att utreda hur privat vård ska kunna förbjudas. Öppet mål kan tyckas, sett utifrån denna strid ström av skandaler som privata vårdgivare stått för den senaste tiden.

Den som faller till föga för LO:s idéer om totalförbud önskar dock samtidigt kasta ut barnet med badvattnet. Att vrida klockan åter till den tid då landstingskolosserna och dess politiker var de enda vårdgivarna med all den byråkrati, stelhet och ineffektivitet som detta innebar är inget annat än naiv nostalgi. Vad som istället måste till är att vårdens huvudmän och beställare faktiskt tar sitt ansvar och tillser att rätt vård ge till rätt peng, det är endast på detta mandat som de faktiskt har valts.

Bra siffror kan bli ännu bättre

SOM institutets senaste pejling av svenskars attityder gentemot flyktingmottagning visar på en klart positiv trend. T ex har andelen svenskar som tycker det vore en bra idé att ta emot färre flyktingar minskat från 65 procent 1992 till 41 procent. Enligt Marie Demker, professor i statsvetenskap, handlar det dessutom om en långsiktig trend där alltfler generellt blir allt positivare.

Resultatet går på tvärs med alla påståenden om tilltagande främlingsfientliga strömningar och överraskar, inte minst med tanke på det flyktingkritiska SD:s valframgångar senast. Resultatet är också glädjande, inte bara för de flyktingar som är på ingång eller redan är på plats, utan också för oss övriga. En positiv attityd, öppenhet och gästvänlighet innebär en god jordmån för en lyckad integration. En lyckad integration är i sin tur nödvändig för svensk ekonomis fortsatta välgång. Det står nämligen ganska klart att Sverige inte klarar upprätthålla sin välfärd utan import av utländsk mankraft varför invandring måste betraktas som något positivt. Dock, när det som idag i snitt tar drygt 7 år för en invandrad man och drygt 9 år för ett kvinnligt dito att etablera sig på arbetsmarknaden blir invandringen istället en belastning, vilket givetvis spär på främlingsfientligheten.

Gudskelov har regeringen insett sprängkraften i frågan och vikten av en framgångsrik integration vilket lett till en rad nyttiga reformer. Dock återstår ännu mycket arbete och många tuffa reformer. Med dessa reformer väl på plats skulle SOM:s siffror garanterat bli ännu bättre.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/positivare-opinion-mot-flyktingar

LO kokar soppa på spik

LO intensifierar sin jakt på nya mått att mäta samhällets ökande klyftor och ojämlikhet. Senast i raden av tappra försök är förbundets rapport om svenskars resvanor. Av rapporten framgår att 32 procent av de svenska arbetarna stannar hemma i sommar vilket är 6 procent fler än för fem år sedan och bland de högsta siffrorna sedan 1984.

LO, och Göteborgs Posten som citerar rapporten, slår på allra största trumman. ”En oroväckande trend” som enligt utredaren Mats Larsson visar att klasskillnaderna ökar och att all fler på grund av skral ekonomi tvingas stanna hemma. Lika alarmistisk är GP som på första sidan exklamerar att det för var tredje arbetare bara är en dröm att få tillbringa semestern i en hängmatta, solstolen eller i en bungalow.

För det första går det inte att dra några sådana slutsatser av rapporten, respondenterna fick nämligen inte uppge skälet till deras semesterbeslut. Med andra ord kan det mycket väl ha varit frivilligt att avstå chartern. För det andra kan det knappast vara en mänsklig rättighet att tillbringa semestern i en bungalow. Och slutligen för det tredje, det är högst osannolikt att svensken skulle ha mindre råd att resa i år än tidigare år.

All tillgänglig statistik visar att alla, inte minst den medelklass som arbetarna tillhör, fått mer att röra sig med under senare år. Samtidigt är kronan rekordstark mot de flesta resevalutor. I kombination med allt billigare flygresor och utlandsboende blir det nära nog billigare att semestra utomlands än att stanna hemma. LO:s rapport blir därför intet mer än en smaklös soppa, kokad på förvisso vass spik.

http://www.gp.se/resor/1.982788-var-tredje-arbetare-stannar-hemma-pa-semestern

Alltfler snubblar redan på tröskeln

För en tid sedan lämnade Arbetsförmedlingen sin långtidsprognos över arbetslöshetens utveckling de kommande två åren. I prognosen förutspås sysselsättningen att öka vilket också arbetslösheten spås göra. Någon större turbulens förväntas dock inte i någon del, dramatiken ligger istället i arbetslöshetens sammansättning.

Andelen arbetslösa som enligt Arbetsförmedlingen tillhör någon av de så kallade utsatta grupperna förutspås vid utgången av 2013 utgöra 60 procent av den totala arbetslösheten. Till de utsattas grupp räknar Arbetsförmedlingen personer med kort utbildning, utlandsfödda, funktionshindrade och personer över 55 år. I tillhörande analys varnas för att jämviktsarbetslösheten komma att öka, framförallt beroende på att konkurrensen om jobben med lägre krav stadigt krymper.

För att denna dystopi inte ska bli verklighet krävs en rad reformer. Att andelen jobb med lägre krav krymper beror inte enbart på de billigare asiaterna utan till lika stor del på de trösklar som vi själva byggt upp. Höga ingångslöner med korresponderande och lika höga arbetsgivaravgifter kombinerat med en internationellt sett sträng arbetsrätt gör en anställning dyr och riskfylld. Följden blir att anställningar uteblir och att arbetslösheten ökar.

Reformeringen av skolan har påbörjats och nu måste också arbetsmarknaden tillåtas gå samma väg. Ansvaret för detta faller tungt, på regeringen men inte minst på arbetsmarknadens parter.