De svenska försvarsanslagen har krympt dramatiskt som andel av BNP de senaste decennierna. Detta till den milda grad att värnpliktiga på sina håll tvingas sova på medhavda luftmadrasser under tjänstgöring. Degraderingen av försvaret till en budgetventil, som enkelt skruvas åt så snart finansdepartementet önskar spara, har gett oss en ohållbar situation och en ihålig försvarslinje. Faktum är att den svenska försvarsförmågan är tämligen obefintlig idag.
Den politiker eller debattör som lyfter förvarsfrågan möts i bästa fall av uppgivna suckar men i de flesta fall av fullständig tystnad. Det finns ingen hotbild längre hävdas det, den försvann i det ögonblick som Berlinmuren föll och det kalla kriget ändade. Den som till äventyrs törs dryfta något om hotet från ryssen kan inte annat än att få räkna med att schavottera. I detta klimat sätter sig nu försvarsberedningen ner för att diskutera och analysera den internationella och säkerhetspolitiska utvecklingen. Måtte man inte landa i samma slutsatser som 2004 års beredning i vilken världsfreden tycks ha skönjts runt hörnet och i vilken Ryssland helt skrevs av som potentiellt hot.
Realiteten är nämligen den att Ryssland på senare år slagit in på en allt aggressivare linje och manipulerat fram en machoschistisk halvdiktator med föga respekt för vare sig sin egen befolkning eller någon annans. Under denna regim har upprustningen tagit fart vilket måste beaktas även från svenskt håll.
En av statens huvuduppgifter är det territoriella försvaret och försvaret av sitt lands befolkning. Rysslands upprustning kan då inte bortses ifrån. Det vore därför ett svek mot alla oss svenskar att inte äntligen lätta på försvarsbudgetventilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar