Vårt gemensamma ansvar

Bättre på att förvalta fastigheter

än förtroende, får vi hoppas

Tillit gör vårt välfärdssamhälle möjligt. Övertygelsen att även vår näste gör rätt för sig medför att även vi andra känner förpliktelse och vilja att handla rätt. Vikten av att handla rätt gäller givetvis oss alla men kanske ännu mer för dem som fått förtroende att styra och leda i samhället.

I veckan som gick drog TV 4 ner byxorna på en rad chefer, inklusive generaldirektören, vid Statens fastighetsverk. De misstänkta ska ha tillskansat sig och närstående förmåner, alltmedan GD trots sin kännedom underlåtit att agera. Dagen efter gick turen till Skatteverket där SVT:s Uppdrag Granskning följde upp den pikanta historian om överdirektörens och generaldirektörens taffliga agerande i sina vänskapskontakter med diplomaten Frank Belfrage. Även om där inget olagligt har skett så lär agerandet ha skadat allmänhetens förtroende för myndigheten. Exemplen har varit flera på sistone där politiker, företagsledare, tjänstemän och myndighetspersoner skott sig eller agerat moraliskt tveksamt.

Vi har alla ett gemensamt ansvar. Vill vi bibehålla det Välfärdssverige som vi nu är bortskämda med måste vi anstränga oss och inte bara fördöma felaktiga ageranden, utan likaväl ställa oss över dem och själva agera korrekt.

Anden ur flaskan

Glad i hågen. Men regeringsduglig?

När moderledaren Anna Kinberg Batra gläntade på dörren för Sverigedemokraterna släppte hon anden ur flaskan. I ett huj förändrades det politiska landskapet och vare sig proffstyckare eller framtida regeringsbildare synes vet varken ut eller in. Och Stefan Löfven kände säkert att marken under fötterna gungade till en aning.

Det var riktigt av Batra att lufta detta nya alternativ, om än vid en underlig tidpunkt. Sverigedemokraterna är ett obehagligt parti, med lynniga företrädare och rasistiska förtecken. Likväl är det uppskattat av väljarna vilket förr eller senare hade fått accepteras av övriga partier. För den som aspirerar på att styra landet måste också kunna ge besked om hur det ska gå till. Det är uppenbart att nuvarande lösning med två svaga minoritetsalternativ inte ger svar på den frågan.

Batras dörröppnare var således nödvändig och ofrånkomlig. Nu tvingas alla partier upp på banan för att lämna besked om hur de tänker styra landet efter 2018.

Det är Trump som är fake news

Trump var arg som vanligt

Det var en sedvanligt aggressiv Donald Trump som mötte pressuppbådet under förra veckans presskonferens. De tyngsta aktörerna var där, men alla tilläts inte var med och ställa frågor. En till synes stött och kränkt Trump menar nämligen att media sprider ”fake news” om honom för att misskreditera, och vägrar därför att ha med dem att göra.

Det har blivit något av trend, att misstro och anklaga ett påstått vänsterliberalt etablissemang för att via media föra ut sin propaganda och världsbild genom rena påhitt. Vänsterliberalerna påstås härigenom vilja främja någon diffus vänsterliberal ordning och agenda, som alltså inte är med sanningen överensstämmande. De som sett bakom denna fasad av falskhet har sett den verkliga sanningen, som etablissemanget försökt undanhålla dem. Donald Trump, Marine Le Pen, Geert Wilders, Nigel Farage och Jimmie Åkeson är några av de politiker som genomskådat detta raster av vänsterliberala lögner.

Genom att göra anspråk på att vara de enda sanningssägarna är de dock de största lögnarna. Vad som förenar dem är att de alla säger sig sitta inne med sanningen och lösningarna på de av etablissemanget tillskapta problemen. Och lösningarna är likaså desamma, nationalism, protektionism och isolationism. Att påstå det, är fake news på riktigt.

Andersson smider medan järnen är varma

Bara höja lite till

Alla stjärnor står för tillfället rätt på den svenska ekonomiska himlen. Minusräntor, svag kronkurs, stigande tillgångspriser, optimistiska hushåll och inköpschefer liksom ett ljusnande läge på våra största exportmarknader, eldar på den ekonomiska brasan. Det innebär samtidigt ett ypperligt tillfälle för strukturreformer, som garanterar oss välgång även i sämre tider.

Med vinden i seglen passar finansministern istället på att återigen expandera transfereringssystemen medelst skattehöjningar. Något luddigt motiverar hon sitt handlande med ökade inkomstklyftor, som härigenom ska slutas. Det är i och för sig riktigt att de som saknar arbete halkat efter övriga i inkomstutvecklingen. Lika riktigt är det dock att de med arbete fått se sin reala disponibla inkomst öka med 60 procent mellan 1995-2012, och ytterligare därefter. Magdalena Anderssons slutsats, att sluta klyftorna genom ökade skatter och höjda bidrag, är därför endast till mindre del riktig. Snarare minskar de höjda skatterna och bidragen incitamenten till att ta sig ur arbetslösheten. Och detta trots att det endast är arbete som faktiskt kan minska inkomstklyftorna.

Magdalena Andersson smider de socialdemokratiska järnen när den ekonomiska brasan gör dem varma. Det är dumt, för en vacker dag svalnar brasan och då lär det gå fortare än nödvändigt.

Skjut inte budbäraren

En förmögen socialist som ser rött

Socialisten Bengt Ågerup fick en särdeles hård klapp till jul, då Skatteverket kräver honom på 1,2 miljarder i skatter och tillägg. Frågan gäller den reavinst som Ågerup gjorde i samband med sin försäljning av aktier i läkemedelsbolaget Q-Med för 3 miljarder.

Tvistens kärna ligger i var Ågerup ska anses ha haft sin så kallade hemvist vid tidpunkten för försäljningen, i Frankrike, vilket han själv hävdar, eller i Sverige som Skatteverket framhärdar. Med hemvist i Frankrike blir skatten noll, både i Frankrike och i Sverige. Ågerup, en filantrop med stort ideellt engagemang i Sverige inom allt från life science till fotboll, rasar givetvis mot verkets beslut. Han anser sig trakasserad och menar att beslutet tillkommit i politiskt syfte. Nu ämnar han dra sig ur allt engagemang här i landet.

Det är sorgligt att behöva åse hur en så kompetent och välvillig person blir behandlad och utskickad ur landet. Samtidigt är det hans egna ideologi, socialismen alltså, som ligger till grund för resultatet. Ågerup har ingenting för att skjuta på Skatteverket, eftersom myndigheten enbart är bärare av socialdemokratins budskap om de höga skatternas salighet.

Hårdare straff för ökad legitimitet

Krävs hårdare tag Morgan

Om Sverige fortsatt ska kunna upprätthålla en generös migrationspolitik fordras folkligt stöd. För att nå dithän krävs att alla delar i migrationsprocessen upplevs legitim, inte minst de repressiva delar som blir aktuella då brott begås.

I oktober 2016 förgrep sig fem ensamkommande afghaner synnerligen grovt på en yngre landsman. Tingsrätten dömde dem till ett års och några månaders sluten ungdomsvård samt skadestånd, som de givetvis inte kommer betala. Åklagaren yrkade på utvisning vilket ogillades med hänsyn till deras ringa ålder samt säkerhetsläget i hemlandet. Att gruppvåldta ett barn och dessutom filma det, vilket en av förövarna gjorde, torde vara ett av de grövsta brott som kan begås. Att dessutom göra det under asylprövotiden gör det ännu grövre, ty det talar för att de sannolikt är kapabla till ännu grövre brott när de väl fått uppehållstillstånd.

Svenskar är synnerligen toleranta och positiva till invandring, vilket vi ska vara stolta över och värna. Att det inte är en självklarhet att asylsökande som begår grova brott här i landet visas ut naggar givetvis denna syn i kanten, liksom det eroderar det folkliga stödet för en fortsatt generös migrationspolitik.