Hårdare straff för ökad legitimitet

Krävs hårdare tag Morgan

Om Sverige fortsatt ska kunna upprätthålla en generös migrationspolitik fordras folkligt stöd. För att nå dithän krävs att alla delar i migrationsprocessen upplevs legitim, inte minst de repressiva delar som blir aktuella då brott begås.

I oktober 2016 förgrep sig fem ensamkommande afghaner synnerligen grovt på en yngre landsman. Tingsrätten dömde dem till ett års och några månaders sluten ungdomsvård samt skadestånd, som de givetvis inte kommer betala. Åklagaren yrkade på utvisning vilket ogillades med hänsyn till deras ringa ålder samt säkerhetsläget i hemlandet. Att gruppvåldta ett barn och dessutom filma det, vilket en av förövarna gjorde, torde vara ett av de grövsta brott som kan begås. Att dessutom göra det under asylprövotiden gör det ännu grövre, ty det talar för att de sannolikt är kapabla till ännu grövre brott när de väl fått uppehållstillstånd.

Svenskar är synnerligen toleranta och positiva till invandring, vilket vi ska vara stolta över och värna. Att det inte är en självklarhet att asylsökande som begår grova brott här i landet visas ut naggar givetvis denna syn i kanten, liksom det eroderar det folkliga stödet för en fortsatt generös migrationspolitik.

Politik är att välja

Vad ska vi med dig till?

Det är inte lätt att vara politiker, samtidigt är det just därför som vi väljer dem. De allra flesta av oss lever liv med mängder av svåra val att fatta, varje dag. Livspussel, jobb, kärlek, båtar och bilar, pockar alla på vår uppmärksamhet och knaprar av vår tid. Därför väljer vi politiker till att fatta de mer strategiska besluten.

Flyktingfrågorna är bland de svårare att hantera, de handlar om långt mer än kronor och ören. Riksdagen har under våren att ta ställning till om ensamkommande ungdomar över 18 år, som kom till Sverige före flyktingpolitiken skärptes, ska få gå klart gymnasiet trots avvisningsbeslut. Utan ansvar för rikets ekonomi, sammanhållning och rättsmedvetande vore frågan enkel, ty i humanismens och generositetens namn skickar man inte ungdomar åter till ett liv i sannolik misär och armod. För den politiker som däremot förstått sin roll och sitt ansvar är frågan svårare. Den som menar allvar med att Sverige ska ha ordning och reda i migrationspolitiken kan aldrig tillåta att Migrationsverket gör en bedömning medan andra delar av samhället gör en annan, där ett avvisningsbeslut blir dispositivt och där systemet urholkas.

Vi väljer politiker för att de ska välja, inte stryka oss medhårs. Detta gäller särskilt i de allra svåraste frågorna.

Gott och blandat inte gott nog för skolan

Mest surt i Skolverkets gottepåse

Rykande färska siffror från Skolverket ger en spridd bild av niondeklassarnas prestationer. Å ena sidan har genomsnittsbetygen ökat kraftigt men å andra sidan lyckas allt färre nå gymnasiebehörighet.

Andelen gymnasiebehöriga sjönk i år med 1,3 procent jämfört med förra året. Andelen obehöriga är den högsta sedan 1998 och uppgår till 14,4 procent, motsvarande 14 000 elever. I kontrast härtill har snittbetygen alltså ökat, i år med 2,3 poäng, vilket är den högsta ökningen sedan 1998. En motsägelse som samtidigt innebär att klyftorna mellan eleverna vidgats. En bärande förklaring till de vidgade klyftorna står att finna i Skolverkets egna siffror. Gymnasiebehörigheten bland elever som invandrat i årskurs ett till fem ligger på 72 procent medan motsvarande andel bland dem som börjat i årskurserna sex till nio ligger på 28 procent.

Enbart under september i år tog Sverige emot 4 000 ensamkommande flyktingbarn och hittills i år har 13 500 tagits emot. Och siffran förväntas öka kommande år. Dessa, och de tiotusentals flyktingbarn som inte kommer ensamma, placeras i dagens system i klasser tillsammans med jämnåriga för att där ta examen, kanske redan några månader efter ankomst. Det är givetvis helt orimligt att då förvänta sig gymnasiebehörighet. Att snittbetygen ökat är gott och talar för att skolan ändå är på bättringsvägen. Men med allt färre gymnasiebehöriga är detta inte gott nog.