Bortom plakatpolitiken

Den nya regeringen kan inte vänta. 2016 kommer bolagsstyrelserna att kvoteras om inte minst 40 procent av styrelserummen befolkas av kvinnor. Utsagan synes nu gå från hot till löfte och ämnar understryka regeringens handlingskraft och höga jämställdhetsambitioner. Positiv särbehandling, till förmån för någon och till förfång för någon annan, ger snabba och ytliga resultat men bortser samtidigt från realiteter och hotar därtill ofta att de facto förvärra underliggande problem.

I rapporten ”Mindre mångfald med kvotering – en analys av utvecklingen i bolagsstyrelser” analyserar rapportförfattaren Tobias Klingström troliga utfall av en kvoteringslagstiftning. Klingström konstaterar bland annat att kvinnor faktiskt inte är förfördelade i styrelserummen idag. Vid en granskning av dagens styrelseledamöter i de 30 största noterade bolagen konstateras att kvinnors styrelserepresentation, med beaktande av relevant erfarenhet, examina och ålder, i princip motsvarar den förväntade. Styrelserna utgörs idag av medelålders personer, födda mellan 1940-1971. Den absoluta majoriteten av ledamöter har examen inom ekonomi eller som civilingenjörer, vilka de tog under åren 1965 – 1996. Under denna period utgjorde kvinnor långt färre än hälften av de studerande på de relevanta programmen och högskolorna i stort. Idag är däremot läget nästan det omvända, där kvinnorna dominerar akademin. Enligt rapportförfattaren kommer därför sannolikt andelen kvinnor i bolagsstyrelserna att utgöra 40 procent om 10 år och en majoritet om 20 år. Att hasta igenom en lagstiftning skulle sannolikt kvotera ut de utlandsfödda ledamöterna vilket vore förkastligt, ekonomiskt och erfarenhetsmässigt.

Bortom plakatpolitiken döljer sig en realitet, långt mer komplex än den yta som kvoteringsförespråkarna krafsar på. Hedras den som avstår de enklaste poängen, respekterar äganderätten och vågar ta sig an de verkliga problemen.

http://www.dn.se/debatt/styrelserummen-blir-snart-jamstallda-utan-kvotering/

Sjöstedts triumf, ett nederlag för oss andra

Inför väntande budgetspel ska gracerna fördelas för att få alla på tåget. Jonas Sjöstedt har precis fått en riktig pärla i sin smaragdröda krona. Killen som inte var till salu kan nu pusta ut inför väljare och medlemmar, vinsterna ska förbjudas i välfärden.

Vinstförbudet innebär i praktiken att allt eventuellt överskott ska återinvesteras, så när som på en futtig ränta på insatt kapital. Förevändningen för förbudet är att ”vinstjakten måste få ett slut”. Löfven intygar att vi minsann ”sett exempel på där det blivit fel, där skolor går i konkurs och lämnat eleverna i sticket”. S och MP har härmed accepterat vänsterns analys och synes ha landat i att företagare, ni vet de där som tjänar pengar på andra, är ett speciellt folk som bara ser dollartecken och helst tjänar sina dollar på andras bekostnad. Känner man inte rent utav dammlukten från det där gamla manifestet från 1800-talet? Valfriheten inom välfärden är nu hotad på allvar. Ingen kan seriöst tro att en entreprenöriell och driven företagare skulle satsa sin tid, sitt engagemang och sitt kapital för att möjligen få ut en ränta som knappt överstiger bankkontots. Fridolins försäkran om att valfriheten kommer att bli kvar känns mer än lovligt tunn. Eller tänker han månne själv satsa sin statsrådslön i branschen?

Eftergifterna till Sjöstedt är ett nederlag för alla oss som är beroende av välfärden. Istället för att hantera de verkliga problemen och försäkra sig om kvalité genom bättre upphandlingar och uppföljning kastar man ut hela barnasläkten med badvattnet. 

http://www.svd.se/naringsliv/sa-ska-vinster-i-valfarden-hanteras_3984423.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141006

Håll vänstern stången

Det mesta av eftervalsdebatten har handlat om Sverigedemokraternas framfart och tänkbara förklaringar till denna. Givetvis är detta en extremt viktig analys att göra, eftersom partiets framgångar uppenbarar brister i den politik som hitintills har förts. Men det finns ytterligare, kanske än mer påtagliga och lika väsentliga, frågor att dryfta med anledning av valutgången.

Stefan Löfven har fått talmannens uppdrag att bilda regering, dock med ett ytterst klent mandat. Socialdemokraternas svaga valresultat har gett partiet en dålig förhandlingsposition. Det öppnar för vänsterns och Jonas Sjöstedts rent radikala idéer, som i ett värsta scenario kan få faktiskt inflytande över den förda politiken. Det mest påtagliga hotet gäller vänsterns styvnackade motstånd mot alla former av vinster i välfärden. Här har man dessutom vunnit visst gehör från miljöparti och socialdemokrati.

Det är fullt legitimt att ha synpunkter på dåligt skötta verksamheter, inte minst om de samtidigt delar ut skattepengar till sina ägare. Resonemangen bakom vinstmotståndet är däremot ofta helt ogrundade. Från förbudsivrare framförs synpunkter som att verksamheter ska drivas utifrån passion och en vilja att erbjuda hög kvalité, och att jakten på vinster omöjliggör en sådan verksamhet. Strikt ekonomiskt är det precis tvärtom. Enligt ekonomisk teori och realitet ger dålig service missnöjda kunder, vilket ger dåliga resultat.

S och MP:s tidigare oreserverade omfamnande av friskolereformen visar att de ändå insett vikten av konkurrens, verklig valfrihet, nya idéer och innovationer inom välfärden. Värna denna insikt och håll vänstern stången. Vinstförbud skulle reversera alla de valfrihetsreformer som vi idag tar för givna och gagnas av.

http://rasmusliberal.com/2014/09/30/hur-mycket-av-valfriheten-ryker/

 

 

 

Betala för kvalité eller acceptera billig skit

Statistik från analysföretaget Mediavision visar att drygt 25 procent av allt webbaserat tv-tittande idag sker via illegal nedladdning. Samtidigt som tittarna rör sig bort från linjär tv och över till det digitala växer alltså den svarta marknaden, och det i åtminstone samma omfattning. Konsekvenserna är lika uppenbara som fatala. Fortsätter utvecklingen lär vi så småningom få vänja av oss av med påkostade produktioner som Game of Thrones, Vikings och Sopranos.

Att producera film och tv kostar pengar. Ju ambitiösare projekt desto större budget krävs. Slutar tittarna att betala, upphör intäktsströmmarna och finansieringskanalerna stryps. Teknikutveckling är alltid av godo då den öppnar nya möjligheter för fler, ger spillovers och sparar samhället resurser. Och digitaliseringen är, dömt utifrån antalet nya tittare, uppenbarligen djupt uppskattad. Ofoget att inte betala för sitt tittande är däremot endast av ondo. Inte bara för att det handlar om ren stöld av upphovsrättsskyddat material utan lika mycket för att det utarmar innehåll och degraderar kvalitén.

Den som respekterar äganderätten och föredrar kvalité före billig skit tar därför sitt ansvar och betalar för sig.

Klyftorna som växer

Många häpnas vi över hur astronomiskt rika vissa av oss är. I dagarna lär vi få ännu ett gäng rikingar till förmögenhetsklubben, när spelutvecklingsbolaget Mojang övergår i Microsofts ägor. Bolagets storägare och spelutvecklaren Markus Persson lär kamma hem flertalet miljarder.

Kan detta vara ett problem? Persson bidrar trots allt påtagligt till att vidga de ekonomiska klyftorna. Det torde ändå vara svårt, ens för den mest envetne klasskampsförkämpen, att hävda detta. Samtidigt är det just personer som Persson som spär på gapet mellan fattig och rik. Exemplet belyser den inbyggda konflikt som ligger i begreppet. Persson har från ingenting skapat en kassako som nu står redo för slakt, ingen har dock blivit fattigare för det. Istället lär försäljningen inbringa många sköna miljarder till statskassan. Alla har således tjänat på Perssons nyvunna rikedom.

Eftersom den ekonomiska kakan växer, mest påtagligt genom innovationer likt Mojangs Mindcraft, behöver den enes död inte vara den andres bröd. Trots att klyftorna växer. Så istället för att dogmatisera kring detta ganska andefattiga begrepp bör fokus ligga på hur rikedom skapas och hur fler kan skapa sig en.

http://www.di.se/artiklar/2014/9/16/notch-gar-om-pamparna/

The show must go on

Vi lever i en föränderlig värld i vilken hjulen snurrar allt snabbare, morgondagen blir sällan gårdagen lik. De flesta av oss trivs illa i denna miljö och söker trygghet och försägbarhet. Då är det enklast att dra för gardinen, sätta på journalfilmen och drömma sig tillbaka.

Även om journalfilmen skänker tröst och trygghet för stunden är den inget att bygga framtiden utifrån. Trygghet skapar vi endast genom att erkänna, acceptera och anta de utmaningar som denna föränderliga värld ställer på oss. Jobb ger ekonomisk trygghet, social tillhörighet och en känsla av tillfredsställelse. Jobb skapas av växande företag med förutsättningar att konkurrera och vilja till att anställa. Här är skatter, avgifter, regelkrångel och lagstiftning av avgörande karaktär. Vi behöver tillförlitlig energiförsörjning, lägre trösklar in på arbetsmarknaden, flexiblare arbetsrätt, lägre ägarskatter, mindre skattekilar inom fler tjänstebranscher och självklart en fungerande infrastruktur. Utbildningen, från början till slut, måste fortsatt stärkas med kompetenta och engagerade lärare samt tydligt kunskapsfokus, ordning och reda.

Årets val har vunnits av partier som gärna drar för gardinerna och vevar igång projektorn. Det låter mysigt och är trevligt för stunden, men att fly verkligheten håller inte i längden. Oavsett hur framtida regering formerar sig så måste föreställningen fortsätta, med uppdragna gardiner.

http://rasmusliberal.com/2014/09/15/sverige-sverige/
http://martinskjoldebrand.net/index.php/component/k2/item/469-desomintearmed
 

Löfvens traineejobb är ett hån

Stefan Löfvens socialdemokrater sätter jobben först. Därför ska ingen ungdom behöva gå arbetslös längre än 90 dagar. Istället ska dessa, 32 000 till antalet, erbjudas ”traineeplatser” inom vård, skola och omsorg.

För att slippa mindre smickrande beteckningar som ”plusjobb” eller ”AMS-åtgärd” ska den ettåriga tjänstgöringen kombineras med 25 procents studier. Ut ur detta ska erfarna och teoretiskt skolade ungdomar komma, redo för anställning inom kommun eller landsting. Förslaget säger mycket om den socialdemokratiska synen på välfärdssektorn. Att 25 procents studier under ett års tid skulle ge den skolning som krävs inom skolan, vården och omsorgen är ett rent hån mot branschernas personal. En anställning kräver idag normalt en flerårig högskoleutbildning, anställningsbarheten efter Löfvens traineeår torde därför vara ytterst begränsad. Lägg därtill omöjligheten i att hosta fram handledare till 32 000 vilsna trainees, branscherna lider redan idag av personalbrist. Men allra värst drabbade av förslaget blir antagligen vi medborgare, som inte får den expertis vi betalar så mycket skatt för.

Löfvens trainejobb är ett hån på flera sätt, inte minst mot den högkompetenta och välutbildade personal som nu befolkar välfärden.

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/463-att-ge-med-den-ena-handen