Vägen till rikedom

Ingen produktivitetshöjare

Det finns få genvägar till rikedom. Vi dödliga kan alltid satsa på Triss eller lotto, en rik partner eller hoppas på förmögna föräldrar. Få kan dock hoppas på framgång i någotdera. Länder har det ännu svårare. Några har förvisso berikats med värdefulla naturtillgångar, andra fuskar och stjäl andras immateriella rättigheter, lånar friskt eller trycker nya pengar. Inte något gångbart över tid dock.

På sikt finns egentligen bara en väg att vandra för ett land som vill bli rikt, nämligen produktivitetstillväxt. En ansvarsfull politik lägger därför allt sitt krut på produktivitetshöjande åtgärder. Överlägset viktigast är då ett välfungerande utbildningssystem där alla erbjuds möjlighet att komma till sin fulla rätt, ung som äldre och fortlöpande genom hela det yrkesverksamma livet. Skolan ger verktygen som krävs för ett framgångsrikt värv i samhällets verkstad. Ansvarsfulla politiker ser också till att skapa ett klimat som stimulerar flit, entreprenörskap, sparande och utbildning. Konkurrenskraftiga skatter är då av betydande vikt. Skattepolitik är ett effektfullt redskap för att styra människors beteenden. Miljö- och alkoholskatter får oss att skita ner mindre och supa med måtta. På samma sätt får skatt på arbete, entreprenörskap och sparande oss att arbeta, innovera, spara och utbilda oss mindre.

Sverige är inte bara världsbäst på miljö-, alkohol- och tobaksskatter utan också på beskattning av just arbete, sparande och entreprenörskap. Vill vi längs vägen mot rikedom vandra måste vår konkurrenskraft värnas. Då krävs inte bara en konkurrenskraftig skola utan också konkurrenskraftiga skatter som stimulerar till produktivitetstillväxt.

Valet handlar om värdighet

Ett handslag för begränsad frihet

Socialdemokraterna bestämde tidigt för att valet skulle bli en omröstning om välfärden. Sedan dess har varje rödmärkt minister, oavsett fråga och sammanhang, avslutat sitt anförande med att välfärden går före stora skattesänkningar. Med detta sagt har partiet spottat ur sig det ena socialistiska förslaget efter det andra.

Gemensamt för dessa förslag är att de alla handlar om att begränsa människors frihet och handlingsutrymme. Äldres rätt att välja boende ska inskränkas, liksom föräldrars rätt att välja skola åt sina barn. Näst på tur står sjukvården där vinstförbud planeras och således färre vårdgivare att välja bland. Skattehöjningar på sparande, företagande, arbete och för utlandsboende ska nu på oklart sätt kompletteras med ytterligare kapitalbeskattning. Bankirerna ska givetvis inte heller komma undan, utan beläggas med en alldeles egen bankskatt. Socialdemokraterna har genom sin reformiver successivt och målmedvetet inskränkt vår frihet och vårt handlingsutrymme.

Löfven har fel när han framhärdar i att valet blir en omröstning om välfärden, den skulle snarare må bra av ökad konkurrens och lägre skattetryck. Valet handlar istället om värdighet, värdigheten i att själv bestämma över sitt liv och sin tillvaro.

Omyndig på äldre dar

Tyst, här bestämmer jag

I takt med ökat välstånd, sundare livsstil och bättre sjukvård blir vi allt äldre. 70 är det nya 50 osv. Och det är inte bara våra kroppar som håller längre utan även våra knoppar. Pensionären idag har därför helt andra krav och förväntningar än sitt dito för 30 år sedan. Detta blundar Socialdemokraterna för när de målmedvetet arbetar för att begränsa äldres valfrihet.

I Sverige lever vi våra liv fulla av valmöjligheter. Det börjar i förskolan och fortsätter sedan med skola, gymnasium, yrkes- eller högskola, pensionsförvaltare, vårdcentral, tandläkare osv. Valfrihet är något vi lärt oss ta för givet i vårt fria och öppna samhälle. Rätten att själv välja, välja bort eller avstå ett val, snarare än att en politiker eller tjänsteman gör det åt oss, är en fråga om värdighet. Socialdemokraternas senaste giv i välfärdsfrågan är att ge kommuner veto mot nyetableringar av äldreboenden. Innebörden är att partiet anser lokalpolitiker och kommunala tjänstemän bättre skickade att välja boendeplats åt den äldre än denne själv eller någon närstående. 

Detta är en verklighetsfrämmande idé återvunnen från socialismens rostiga skrothög. En idé som inte bara minskar mångfalden och tillgången till äldreomsorg utan också omyndigförklarar pigga och fullt kapabla människor. Till er pigga åldringar – förena eder mot detta förmyndande angrepp.

Politiker om några bör respektera rättsstaten

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk rycker i en GP-artikel (31/7) ut till försvar för Elin Ersson och hennes insats för att stoppa en avvisning till Afghanistan. Björk menar att civil olydnad varit en viktig del i utvecklingen av demokratiska samhällen. I artikeln passar hon samtidigt på att kasta lite brun gegga på Tobias Billström, som företräder en ”höger” som alltid ogillat solidaritet och medmänsklighet.

Respektlöst Björk

Björk är förvisso inte verksam i den svenska riksdagen men har såsom folkvald EU-parlamentariker ändå ett stort ansvar, som försvarare av och företrädare för lagar, regler och dessas efterföljande. Det finns fog att kritisera EU:s okoordinerade och i mångt inhumana flyktingpolitik. Likaledes att uttrycka oro för den bruna våg som sköljer över Europa. Men att som folkrepresentant och regelansvarig uppmuntra till lagöverträdelser är ytterst olämpligt. Vårt samhälle bygger på lagar, vilka upprätthålls av våra myndigheter. Politiker stiftar lagarna och ger myndigheterna sina direktiv. På denna ordning vilar rättsstaten och att den fungerar är avgörande för ett lands välgång.

Politiker om några bör respektera rättsstaten. För vem skulle annars göra det?

http://www.gp.se/debatt/civil-olydnad-är-viktig-för-demokratin-1.7416349

Tacka liberaler för det

Det stämmer förvisso att det var socialdemokraten Per Albin Hansson som myntade folkhemsbegreppet och att Högerpartiet under stora delar av 1900- och 2000-talet utgjort det största oppositionspartiet. Men de flesta välstånds- och jämlikhetsfrämjande reformerna kan vi tacka liberaler för.

Vid början av 1800-talet tog framsynta liberaler strid för politisk frihet, näringsfrihet och social utjämning genom privilegieväldets avskaffande. Kampen fördes inom ramen för ”det liberala partiet” som enligt överlevande protokoll bildades redan 1809. Under 1800-talet lyckades liberaler driva igenom en rad reformer trots den konservativa dominansen i riksdagen och trots de privilegierades motstånd. Inrikestullar avskaffades, folkskolan för flickor och pojkar infördes, skråväsendet avskaffades, ogifta kvinnor myndighetsförklarades, näringsfrihet infördes, Sverige anslöt sig till det europeiska frihandelssystemet, ståndsriksdagen avskaffades och statsbidrag till sjukkassor infördes. 

Liberalers mål har i alla tider varit ett samhälle där alla, oavsett bakgrund, läggning, politisk eller religiös uppfattning, ges samma möjligheter och rättigheter. Det är därför inte konstigt att Sveriges kanske främsta liberala reform, införandet av den allmänna och lika rösträtten 1921, också är signerad av en liberal, Nils Edén.

Dagens liberaler har samma drivkraft och mål som sina föregångare, och historien visar att Liberalerna är det liberala originalet. Det kan vara värt att ha i åtanke invid valurnan i september.

Vive la France

Förenande kraft

Idag avgörs VM i fotboll. Frankrike möter uppstickaren Kroatien. EU:s senaste medlem mot unionens just nu största försvarare. 

När Macron besegrade Le Pen i förra årets ödesmättade presidentval drog liberaler och EU-vänner en lättnadens suck. Och alltsedan valsegern har Macron jobbat passionerat både för Frankrikes och EU:s väl. För Frankrikes del handlar det om strukturella ekonomiska reformer för att få ned ett efterhängset budgetunderskott, att tukta en gigantisk offentlig byråkrati, arga fackrörelser, en hög arbetslöshet och ett skråväsende som hållit tillbaka ekonomin. Det beslutsamma arbetet har också börjat ge utslag och ekonomin rör åter på sig, även om presidenten varje dag tvingas stångas med indignerat fackfolk och annat folk från vänster. 

I takt med att Tyskland tappar ledartröjan i Europa och fler länder vänder sig inåt behövs ett starkt och sammanhållet Frankrike. Fotbollsframgångar medför bevisligen positiva effekter för ett land. De förenar, skänker hopp och glädje. Minns Tysklands sensationella VM-guld i Bern 1954 och hur det fick tyskarna att åter tro på sig själva och sitt land efter andra världskrigets moras. Macron och fransmännen fyller en historiskt viktig roll i vårt gemensamma Europa. En VM-seger idag skulle ge dem en välbehövlig knuff i rätt riktning.

Vive la France!

Ohederligt pensionslöfte

Lovar runt men håller sannolikt tunt

Den som inte vill ha högre pension räcker upp en hand. Garanterat ingen hand i luften. Det vet Socialdemokraterna och föreslår därför ökade pensionsavsättningar från Almedalens stora scen.

Förslaget innebär att ytterligare medel ska avsättas från arbetsgivaravgifterna som därmed skulle höjas med 1,3 procent. Det innebär en ytterligare pålaga för arbetsgivaren och en de facto skattehöjning. Utspelet sker vid sidan om riksdagens pensionsgrupp där lejonparten av partierna annars möts för att enas om pensionssystemets utformning. S är givetvis medvetna om allianspartiernas ovilja att ytterligare skattebelägga företagen och vet därför att de inte kommer nå enighet i riksdagen. Lika medvetna är de om det stora missnöje som pyr inom pensionärskollektivet. Kalkylen är därför att gå fram med ett löfte till Sveriges pensionärer som de vet inte kommer gå igenom och som de därför inte behöver ta konsekvenserna av. Samtidigt som de skapar en hett eftertraktad konfliktyta mot alliansens partier.

Löfvens pensionsutspel är ohederligt valfläsk. Att lova utgiftsökningar är riskfritt så länge du själv inte behöver betala dem och definitivt som du vet att löftet inte behöver hållas. Hederligare hade varit att antingen betala höjningen via statens befintliga kassa eller åtminstone först förhandla förslaget i pensionsgruppen. Ett ytterligare alternativ hade varit att sänka skatten, vilket alliansen gjorde hela fem gånger under sina mandatperioder.