söndag 22 april 2018

Bara att tugga i sig


Komplexare än bara öppna hjärtan
60 procent uppger nu att de vill ta emot färre flyktingar. 41 procent av dessa vill dessutom ta emot betydligt färre. Ynka 12 procent vill se ett ökat mottagande. Detta ska kontrasteras mot situationen i februari 2015, före den verkliga flyktingströmmen, då 36 procent ville se ett minskat mottagande. DN/Ipsos mätning visar vidare att gruppen som i huvudsak tycker invandring är bra för landet har minskat från 63 till 44 procent sedan 2015.
Detta är sorgliga siffror som de styrande måste tugga i sig. Sverige har länge profiterat på sin öppenhet och mångfald. Invandring, i alla dess slag, har berikat landet och vidgat våra vyer. Ett litet exportberoende land i världens utkant har inte råd att stänga ute sin omvärld. Samtidigt har det blivit allt uppenbara att den flykting- och migrationspolitik som vi ägnat oss åt under senare år varit ett misslyckande. Alltfler politiker erkänner detta och alltfler människor märker av det i sin vardag. Följden är att misstron mot politiker ökar, medan tilliten till det offentliga och gentemot det främmande minskar. Ytterst olyckligt eftersom det är just dessa grenar som byggt vårt samhälle starkt.
Politiken har nu en gigantisk uppgift i att återställa förtroende och den mellanmänskliga tilliten. Idissla gärna, men se till att slutprodukten blir bra. Annars blir det intet annat än skit kvar av den svenska modellen.
https://www.dn.se/nyheter/politik/svenskarna-har-svangt-4-av-10-vill-ha-betydligt-farre-flyktingar/

fredag 20 april 2018

Regeringens största misslyckande


Så tudelad är arbetsmarknaden
2020 skulle Sverige ha EU:s lägsta arbetslöshet, lovade Socialdemokraterna inför förra valet. Så kommer det inte bli och det förvånar inte, ens Socialdemokraterna. Det är dock inte det värsta med det brutna vallöftet.
Efter fyra års brinnande högkonjunktur är arbetslösheten ändå låg, liksom tillväxt och sysselsättning är hög. Inget snack. Vad som skaver, och som på sikt kan hota hela den svenska modellen, är istället den allt mer tudelade arbetsmarknad som nu skapas. Bland inrikes födda är i princip alla med eftergymnasial utbildning i arbete. I gruppen utrikes födda är däremot 15,1 procent utan arbete. Hos utomeuropeiskt födda går över 30 procent utan arbete. Utan ett rejält Alexanderhugg kommer situationen knappast bli bättre, med följd att även samhället kommer delas i tu. Utanförskap, kriminalitet och terrorism är fenomen som all får näring i ett sådant samhälle.
Socialdemokraternas och LO:s stolta tal om den svenska modellen kommer eka tomt om inte kraftfulla strukturella åtgärder vidtas. Vidareutbildning och bättre matchning räcker inte. Vi kommer även behöva de enkla jobben, åtstramade bidragssystem och hårdare krav på den enskilde. Åtgärder som skulle kunna åtgärda regeringens största misslyckande.

lördag 14 april 2018

Vårda demokratin


Oanständig aktion
Det är inte lätt att vara människa. Det konstaterade August Strindberg redan 1902 i sitt Drömspel. Just därför måste vi vara varsamma, både med oss själva och varandra. Samhällskonstruktionen vi lever i är nästan lika komplex som vi själva och har byggts upp med stor möda och stort besvär. Resultatet är en demokrati, vilandes på rättssäkerhet och våra mänskliga rättigheter.
Det är dock en allt mer förpestad miljö som våra folkvalda tvingas verka i. I Göteborgs kommun uppgav nyligen fyra av tio politiker att de utsatts för trakasserier eller hot som en följd av sitt engagemang. Och siffrorna är sannolikt inte ett dugg bättre någon annanstans. Detta utgör definitivt ett demokratihot. Istället för att ta debatten tar alltfler genvägen över hot och skrämsel till tystnad. En sådan ordning anstår inte ett civiliserat samhälle, och rimligen inte heller en civiliserad samhällsmedborgare.
Vill vi fortsatt ha en vital och öppen demokrati måste vi respektera varandra och våra meningsmotståndare. Vårdar demokratin gör vi genom att ta debatten, inte genom att förpesta det offentliga rum som vi alla ska samsas i.

lördag 7 april 2018

Frihet kommer inte gratis

Aktuellare än på länge
Det är med oro många av oss blickar ut över vår omvärld. Där auktoritära krafter får allt större utrymme och där mornande demokratier stegvis monteras ned. Men det är också med viss likgiltighet och distans som vi gör dessa iakttaganden. För ungrare, turkar och ryssar är ju inte som oss svenskar, upplysta demokrater rotade i de mänskliga rättigheternas mylla.

Oftast är det tyvärr först när man mist något som man inser dess verkliga värde. Frihet och demokrati är förgängliga storheter som måste vårdas omsorgsfullt. Väl förlorade är de nämligen svåra att återvinna. Sverigedemokraternas europeiska vänner skördar stora framgångar i våra grannländer. Retoriken går igen. Det är folkets röst som ska tala och den med avvikande åsikt är följaktligen en dissident vars röst ska tystas. Det är en homogen stämma utan plats för avvikelser och opposition. Men om det funnits en unison folkröst, skulle den allsmäktige styrt på denna jord. Världsledare som Viktor Orban, Recep Erdogan och Vladimir Putin har alla en gång röstats fram på demokratisk väg och det är först därefter som enväldet vidtagit och oönskade röster börjat tystas.

Frihet kommer inte gratis och därför måste alla upplysta demokrater ge ett tydligt uttryck för folkets röst. Och jag tvivlar på att denna röst talar Orbans, Erdogans och Putins språk.

fredag 30 mars 2018

Tid för eftertanke

På toppen av behovstrappan
Vi lever i en snurrig värld, som väl personifieras av den självcentrerade mannen i Vita huset. Alltmedan jordens befolkning aldrig haft det bättre ökar misstron och fientligheten, inom och mellan länder. De arga och missnöjda rösterna får allt större utrymme och makt. Påskhelgen ger tid för eftertanke.

Världens mäktigaste män i USA, Ryssland och Kina har åtminstone en sak gemensamt, de sätter jaget före gemenskapen. Högst upp på Maslows behovspyramid tuppfäktas de om vem som ska få placera sin egna flagga på toppen. Egocentrism är en dålig ledaregenskap som tyvärr fortplantar sig. Ledare är också förebilder som stakar ut vägen för oss andra dödliga. I Trumps, Putins och Jinpings värld vinner eller förlorar man. Vinner jag förlorar du och tvärtom. I en värld som präglas av den uppfattningen ökar spänningarna och misstron. Gudskelov tvingar ingen oss andra att bete oss som dessa figurer. För inte länge sen triumferade kosmopolitismen och den internationella tilliten tilltog. Muren föll, kalla kriget tog slut, eurosamarbetet inleddes och Kina blev medlem i WTO. De mellanmänskliga samarbetena sträckte sig längre än till den närmsta kretsen. Handelsutbytet och därmed välståndet tilltog samtidigt som jorden blev en fredligare plats.

Låt inte Trumps och Putins strävanden efter självförverkligande sätta agendan. Betydligt bättre då att låta Bibelns evangelium göra det, för det är fortfarande saligare att giva än att taga. Och på sikt är det också det som gör oss rikare.

lördag 24 mars 2018

När kulturer krockar

Nej, det handlar inte om män i allmänhet.
I Sverige är vi vana vid blottad hud. Kvinnor och män klär sig som de vill utan att sedlighetspolisen rycker in. Lika accepterat som det är att klä sig lätt, lika oacceptabelt är det att slå sin fru för att hon pratar med andra män eller nekar sin karl sex. Så är det i Sverige idag, men långt ifrån i alla andra delar av världen.

En rad fasansfulla övergrepp har skett på kvinnor bara det senaste året. Sadistiska våldtäkter med flera förövare inblandande har förskräckt och överrumplat oss. Formen och omfattningen är något relativt nytt och väcker de naturliga frågorna; varför? Och varför nu? En undersökning som Expressen låtit göra av 43 män som fällts i domstol för gruppvåldtäkt under 2016 och 2017 visar att 32 av dessa är födda utomlands. Ytterligare tio av de dömda har åtminstone en förälder som fötts utomlands. Detta torde inte vara någon tillfällighet. Även om ingen föds till våldtäktsman och kvinnosmädare så har snarare uppväxt och omgivning en avgörande betydelse. För om du växer upp i en omgivning där det snarare är kutym att slå sin fru, kalla kvinnor vid opassande namn och allmänt se dem som mindre värda då är detta det normala. I Sverige har vi slagits för kvinnans rätt i ett hundratal år medan man i många länder, varifrån flera av våra flyktingar kommer, inte ens börjat. Kulturkrockarna är lika uppenbara som förödande för ett liberalt och jämställt samhälle.


Det är inte mäns våld mot kvinnor i allmänhet det handlar om, utan om vissa mäns våld mot kvinnor. Denna omständighet måste vi erkänna och hantera. Bäst genom tydlighet och nolltolerans, mot relativiseringar, ojämställdhet och självklart våld mot kvinnor.

söndag 18 mars 2018

Inför ett vägskäl om Europa

I
Orban eller Merkel? Vi kommer 
behöva bestämma oss.
veckan som gick beslutade aktieägarna i Nordea med överväldigande majoritet att banken skulle flytta till Finland. Det är inte bara en prestigeförlust här och nu utan kommer på sikt göra Sverige mindre attraktivt för finansiella etableringar. Troligen kommer vi också gå miste om många högkvalificerade tjänster som annars skulle skapats här.


Nordea hade sina skäl att lämna landet men det starkaste var att Finland, till skillnad från Sverige, är en del av den europeiska bankunionen. Unionen är tillskapad för att sprida riskerna inom det europeiska bankväsendet och för att förhindra finanskriser likt den förra. Och det är ganska självklart, ju mer sammanflätade våra ekonomier blir desto mer måste vi samarbeta. Sverige är inte bara ett kallt och avlångt land långt bort från de flesta utan vi är också långt borta från den europeiska kärnan. Nu har Storbritannien lämnat EU, Ryssland börjat banka på stridstrumman, Kina fått en ny diktator samtidigt som USA vänt oss ryggen. Nationalismens och isolationismens vindar blåser kallt över världen. På egen hand står sig Sverige slätt på globalismens stormande ocean. Tysklands Merkel och Frankrikes Macron står i begrepp att bilda en inre och en yttre kärna av EU-medlemmar. Den inre kommer utgöras av våra historiska bundsförvanter i norra och centrala Europa medan den yttre troligen kommer bestå utav de gamla kommunistländerna i öst.

Vi står därför inför vägskäl om Europa, in eller ut? Mer eller mindre samarbete? Orban eller Merkel? Ska vi lyckas navigera på stormande hav kommer vi behöva såväl bankunion, euro, NATO och fri rörlighet. Tänk på det.