Fler skäl till euron

En euro betydligt fler än en SEK

Riksbankens misshandel av den svenska kronan aktualiserar frågan om lämpligheten i en egen penningpolitik. Riksbanken har bestämt sig för att lyfta inflationen till varje pris. Ett smidigt sätt är att pressa kronvärdet och därigenom importera inflation.

Ett lågt kronvärde är kortsiktig mumma för vissa exporttunga verksamheter men problematiskt för så många fler. Att konkurrera med en artificiellt låg valuta är nämligen fusk och innebär att verksamheter kan luta sig tillbaka istället för att innovera sig. Produktivitetsutvecklingen hämmas då. Sen har vi alla de importerande företag som trots högre inköpspriser i utländsk valuta inte kan höja sina priser. Särskilt mindre underleverantörer till industri- och verkstadsjättarna betalar detta pris. Men oavsett kronans svaghet eller styrka utgör enbart dess litenhet en risk. Risk är en kostnad i sig, när köpande eller säljande företag inte vet vad slutpriset kommer bli. Det är också sant att utländska investerare svårligen kan räkna på sin investering när kronan skvalpar. Då är det tryggare att satsa pengarna i euro, dollar eller någon annan världsvaluta.

Det kostar på att stå utanför eurogemenskapen, framförallt politiskt men helt uppenbart även ekonomiskt.

Flaggan i topp på Europadagen

Flaggor i topp på Europadagen

Europadagen firas den 9 maj varje år. Då hedras minnet av Robert Schumans deklaration från 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara fred och skapa välstånd. I år finns det skäl att uppmärksamma dagen lite extra.

EU-samarbetet har på sistone varit en allmän spottkopp för opinionstörstande politiker runt om i Europa. Inte heller svenska politiker går fria. Vår stats- respektive finansminister slår sig för bröstet när de trumpeterar ut att vi minsann är snålast i EU när det kommer till medlemsavgiften. Och det blir inget tu tal om att bidra med mer eller pruta på vår befintliga medlemsrabatt. Det kan låta bra på hemmaplan. För byråkratiapparaten EU är ett tacksamt byte och nog är det klokt att snåla. Men EU-medlemskapet är inte vilken kostnadspost som helst utan en långsiktig investering. Lilla exportberoende Sverige är ett av de länder som tjänar mest på EU:s inre marknad, och på de handelsavtal som unionen förhandlar fram för vår räkning. Vi får också en röst på den världspolitiska arenan som vi aldrig fått annars. Sen har vi de gränsöverskridande frågorna om terrorism, miljö, försvar, migration mm., som kräver ett starkt och intimt EU-samarbete.

EU är vår investering för framtiden, så låt flaggan vaja högt på Europadagen och dumsnåla inte med EU-avgiften.

LO sänker nivån

En ohederlig allians

Första maj-tider är högtid för arbetarrörelsen. Socialdemokraterna och LO-aktiva paraderar stolt och rakryggat till tonerna av Internationalen. Särskilt rakryggade är de dock inte, i sina retoriska grepp.

LO, Socialdemokraternas främsta valarbetare, lanserade härom veckan sin valkampanj. Den är enkel och slagfärdig. Om alliansen vinner valet, med M och SD i spetsen, så kommer arbetaren bli av med jobbet heter det. Ohederligt, ogrundat och oseriöst. Kristersson påstås också vilja bestämma lönen för gruvarbetaren i Gällivare, vilket LO givetvis anser orimligt. Det vore det självklart också, om det legat ett uns av sanning i det. Moderaterna och alliansen vill dessutom lagstifta om sänkta löner och därigenom skicka ut ett åtskilligt antal arbetare i armod. Det är fel. Alliansens samlade förslag handlar snarare om att nya arbetsgrupper måste skapas, där kraven på utbildning är lägre varför löneanspråken också kan hållas nere.

Det är fult att ljuga, men det är ännu värre att LO avsiktligt försöker sänka debatten till Trumpnivå. Samtidigt som man planterar obefogad oro och misstänksamhet i samhället.

Bara att tugga i sig

Komplexare än bara öppna hjärtan

60 procent uppger nu att de vill ta emot färre flyktingar. 41 procent av dessa vill dessutom ta emot betydligt färre. Ynka 12 procent vill se ett ökat mottagande. Detta ska kontrasteras mot situationen i februari 2015, före den verkliga flyktingströmmen, då 36 procent ville se ett minskat mottagande. DN/Ipsos mätning visar vidare att gruppen som i huvudsak tycker invandring är bra för landet har minskat från 63 till 44 procent sedan 2015.

Detta är sorgliga siffror som de styrande måste tugga i sig. Sverige har länge profiterat på sin öppenhet och mångfald. Invandring, i alla dess slag, har berikat landet och vidgat våra vyer. Ett litet exportberoende land i världens utkant har inte råd att stänga ute sin omvärld. Samtidigt har det blivit allt uppenbara att den flykting- och migrationspolitik som vi ägnat oss åt under senare år varit ett misslyckande. Alltfler politiker erkänner detta och alltfler människor märker av det i sin vardag. Följden är att misstron mot politiker ökar, medan tilliten till det offentliga och gentemot det främmande minskar. Ytterst olyckligt eftersom det är just dessa grenar som byggt vårt samhälle starkt.

Politiken har nu en gigantisk uppgift i att återställa förtroende och den mellanmänskliga tilliten. Idissla gärna, men se till att slutprodukten blir bra. Annars blir det intet annat än skit kvar av den svenska modellen.

https://www.dn.se/nyheter/politik/svenskarna-har-svangt-4-av-10-vill-ha-betydligt-farre-flyktingar/

Regeringens största misslyckande

Så tudelad är arbetsmarknaden

2020 skulle Sverige ha EU:s lägsta arbetslöshet, lovade Socialdemokraterna inför förra valet. Så kommer det inte bli och det förvånar inte, ens Socialdemokraterna. Det är dock inte det värsta med det brutna vallöftet.

Efter fyra års brinnande högkonjunktur är arbetslösheten ändå låg, liksom tillväxt och sysselsättning är hög. Inget snack. Vad som skaver, och som på sikt kan hota hela den svenska modellen, är istället den allt mer tudelade arbetsmarknad som nu skapas. Bland inrikes födda är i princip alla med eftergymnasial utbildning i arbete. I gruppen utrikes födda är däremot 15,1 procent utan arbete. Hos utomeuropeiskt födda går över 30 procent utan arbete. Utan ett rejält Alexanderhugg kommer situationen knappast bli bättre, med följd att även samhället kommer delas i tu. Utanförskap, kriminalitet och terrorism är fenomen som all får näring i ett sådant samhälle.

Socialdemokraternas och LO:s stolta tal om den svenska modellen kommer eka tomt om inte kraftfulla strukturella åtgärder vidtas. Vidareutbildning och bättre matchning räcker inte. Vi kommer även behöva de enkla jobben, åtstramade bidragssystem och hårdare krav på den enskilde. Åtgärder som skulle kunna åtgärda regeringens största misslyckande.

Vårda demokratin

Oanständig aktion

Det är inte lätt att vara människa. Det konstaterade August Strindberg redan 1902 i sitt Drömspel. Just därför måste vi vara varsamma, både med oss själva och varandra. Samhällskonstruktionen vi lever i är nästan lika komplex som vi själva och har byggts upp med stor möda och stort besvär. Resultatet är en demokrati, vilandes på rättssäkerhet och våra mänskliga rättigheter.

Det är dock en allt mer förpestad miljö som våra folkvalda tvingas verka i. I Göteborgs kommun uppgav nyligen fyra av tio politiker att de utsatts för trakasserier eller hot som en följd av sitt engagemang. Och siffrorna är sannolikt inte ett dugg bättre någon annanstans. Detta utgör definitivt ett demokratihot. Istället för att ta debatten tar alltfler genvägen över hot och skrämsel till tystnad. En sådan ordning anstår inte ett civiliserat samhälle, och rimligen inte heller en civiliserad samhällsmedborgare.

Vill vi fortsatt ha en vital och öppen demokrati måste vi respektera varandra och våra meningsmotståndare. Vårdar demokratin gör vi genom att ta debatten, inte genom att förpesta det offentliga rum som vi alla ska samsas i.

https://www.pressreader.com/sweden/göteborgs-posten/20180413/282991105485304

Frihet kommer inte gratis

Aktuellare än på länge

Det är med oro många av oss blickar ut över vår omvärld. Där auktoritära krafter får allt större utrymme och där mornande demokratier stegvis monteras ned. Men det är också med viss likgiltighet och distans som vi gör dessa iakttaganden. För ungrare, turkar och ryssar är ju inte som oss svenskar, upplysta demokrater rotade i de mänskliga rättigheternas mylla.

Oftast är det tyvärr först när man mist något som man inser dess verkliga värde. Frihet och demokrati är förgängliga storheter som måste vårdas omsorgsfullt. Väl förlorade är de nämligen svåra att återvinna. Sverigedemokraternas europeiska vänner skördar stora framgångar i våra grannländer. Retoriken går igen. Det är folkets röst som ska tala och den med avvikande åsikt är följaktligen en dissident vars röst ska tystas. Det är en homogen stämma utan plats för avvikelser och opposition. Men om det funnits en unison folkröst, skulle den allsmäktige styrt på denna jord. Världsledare som Viktor Orban, Recep Erdogan och Vladimir Putin har alla en gång röstats fram på demokratisk väg och det är först därefter som enväldet vidtagit och oönskade röster börjat tystas.

Frihet kommer inte gratis och därför måste alla upplysta demokrater ge ett tydligt uttryck för folkets röst. Och jag tvivlar på att denna röst talar Orbans, Erdogans och Putins språk.