I eftervalsdebatten hörs få glädjeyttringar men desto fler snyftningar och grymtningar. Det är ett allt kallare Sverige vi ser framför oss. Främlingsfientligheten frodas och egoism går före humanism. För många uppfattas uppenbarligen valresultatet så. Upplevelser och uppfattningar ligger dock i betraktarens ögon vilket innebär att vi alla tolkar situationen efter eget huvud. I mitt huvud vanns gehör för (utöver främlingsfientlighet) tanken om individuellt ansvarstagande (i motsats till statligt), ökad personlig frihet och värnande om de verkligt behövande.
Den alliansdrivna politiken har hela föregående mandatperiod syftat till att inkludera, alla som kan ska få chansen att bidra. Alla, även de med sämst förutsättningar ska ha rimliga krav och förväntningar på sig. Ingen ska tvingas till skolbyte på grund av mobbare, ingen sjukskriven ska pensioneras utan en chans till rehabilitering och för den med lägst inkomst ska det inte löna sig mer att bidragsförsörjas än att försörja sig själv. Ansträngning ska löna sig och samhället ska erbjuda alla en rimlig chans att anstränga sig.
Drygt 49 procent av oss tycks i större eller mindre omfattning instämma i dessa tankar. Lyckas vi nu förverkliga tankarna och få med alltfler på tåget, ja då kommer Sverigedemokraterna snart att vara överspelade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar