I samlad trupp gick i Dagens Industri och SVD (2/9) fackliga företrädare från Byggnads, Hotell- och Restaurang, SEKO, TCO mfl. till attack mot regeringens föreslagna lärlingsinsatser. Fördömandena är enhälliga och går i stort ut på att den borgerliga regeringen medvetet söker försätta svenska ungdomar i otrygghet. Vad som framförallt upprör är förlängningen av tidsperioden för provanställning samt möjligheten att ingångslönerna ska kunna vara lägre vid denna specifika form av anställning. Fackrörelsen har alltid talat sig varm för schyssta och trygga villkor på arbetsmarknaden, värnandet om de som befinner sig utanför har man dock talat tyst om.
Fackrepresentanterna frågar retoriskt hur låga lägstalönerna ska vara för att tillfredsställa alliansen. I samma andemening hävdar de att förslagna lärlingslöner skulle ge inkomster omöjliga att leva på och att det obefintliga bostadsbyggandet, i kombination med utförsäljning av hyresrätter, tvingar hem ungdomarna till föräldrarna igen. Så låter det från arbetarrepresentanterna. Sådär lagom saklig och balanserad kritik av en borgerlig regering. Betydligt tystare var det när problemen med ungdomsarbetslösheten skapades, för då satt ju S vid rodret.
Sverige har världens mest sammanpressade lönestruktur, dvs. lägst skillnader mellan ingångslön och slutlön. Detta är både bra och dåligt. Bra för dem med jobb, dåligt för dem utan. Höga ingångslöner innebär oöverkomliga trösklar in på arbetsmarknaden eftersom priset blir alltför högt för att anställa. De som drabbas hårdast är de som redan har det svårast att ta sig över tröskeln; ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa. I nationalekonomiska termer, människor med låg produktivitet. Fackrörelsen har inget intresse av att hjälpa dessa grupper, en sådan hjälp skulle ju endast konkurrera med deras egna medlemmar.
Alliansregeringen har bestämt sig för att öppna arbetsmarknaden för alla, oavsett vad socialdemokraternas fotsoldater inom LO må säga. Bortom alla vackra kampord om solidaritet och rättvisa finns en verklighet, den att alla vill jobba och kunna sörja för sina egna liv. Lärlingsjobb med lägre ingångslöner, nystarts- och instegsjobb gör detta möjligt för fler. Får fackföreträdarna som de vill förblir detta dock troligen bara en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar