Söndagen den 26:e september är det val i Venezuela. Ett föregångsland för den som tror på den socialistiska samhällsmodellen. Till val går den Store Ledaren, president Hugo Chavez, som nu dikterat venezolanernas villkor sedan 1998. Denna gång, till skillnad från föregående val, möter Chavez motstånd. Inte enbart av en opposition (som trots regimens totala kontroll över media och andra nyhetskanaler inte bojkottar) utan också av ett jäsande missnöje bland väljarna.
Presidentens regeringstid har präglats av reformiver. Via ett totalkontrollerat parlament har beslut fattats om konfiskering och förstatligande av det mesta. Banker, olje- och gruvindustri, mark, köpcentrum och energibolag har överförts till statens ägor. Chavez strävar mot ”2100 talets socialism” och konstaterar att ”detta är en folkets revolution”.
Oavsett ideologisk övertygelse kan ingen annan än Chavez och dennes socialism klandras för landets usla ekonomi, dess skyhöga inflation och arbetslöshet eller det eskalerande gatuvåldet. Att lyckas så illa med det mesta är imponerande med tanke på de enorma olje- och mineraltillgångar landet förfogar över. Den fullständiga ringaktningen för äganderätt i kombination med ett sönderkorrumperat rättsväsende driver såväl kapital som entrepenörer ur landet. Kvar blir presidentens lakejer som profiterar på systemet samt de mest utsatta som ingen annanstans kan fara.
I det likväl socialistiska grannlandet Kuba luckras nu monopol efter monopol upp sedan president Raul Castro konstaterat det ohållbara i det socialistiska systemet. 100 000 statsanställda kommer i dagarna att tvingas lämna sina anställningar. I Sverige gjorde samtidigt kubavännen och socialist/kommunisten Lars Ohlys vänsterparti ett rekorddåligt val.
Oavsett valutgången i Venezuela synes den korrumperande socialismen ha nått vägs ände. Och detta ska vi vara glada för, fattig som rik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar