I den hätska debatten om skattesänkningar för anställda och egenföretagare ställs inte sällan frågan hur en sådan sänkning kan öka sysselsättningen. Många är skeptiska och vissa hävdar att medelsvensson istället för att jobba väljer att måla kåken för de extra pengarna. Det finns säkert exempel på denna kategori även om ytterst få arbetsgivare lär ge sina anställda extraledigt för kåkmålande.
Den allra största skillnaden gör skatteavdraget istället hos dem med de lägsta inkomsterna. De som innan jobbskatteavdraget med nöd och näppe tjänade på att arbeta. Låt mig exemplifiera. En ensamstående småbarnförälder står i valet och kvalet att ta jobb som städerska eller att stanna hemma med knattarna. Väljer hon det senare uppbär hon diverse behovsprövade bidrag såsom bostads- och socialbidrag. Väljer hon det förra och tar jobbet tappar hon de flesta bidrag. En hög inkomstskatt innebär för många i en liknande sits att kalkylen inte går ihop, det lönar sig helt enkelt mer att stanna hemma.
Jobbskatteavdraget har den effekten att det kommit att löna sig för allt fler att steget från bidrags till arbetsförsörjning. Ett stort och viktigt steg för personerna själva och för samhället som helhet. Enligt SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, ger denna effekt på sikt ca 72 000 nya jobb, jobb som ger frihet åt individen och nödvändiga intäkter för byggandet av svensk välfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar