Strålande glad. |
Den nya anställningsformen är regeringens svar på hur de
snabbt vidgande klyftorna på arbetsmarknaden mellan inrikes och utrikes födda
ska slutas. Inblandade parter är alla nöjda. Arbetsgivarna får billig
arbetskraft, LO slipper konkurrens och regeringen kan basunera ut en storslagen
reform. Fullt berättigad kritik har dock utfärdats eftersom framtidens främsta
arbetsgivare, de små och medelstora företagen utan kollektivavtal och bemanningsföretagen,
inte omfattas.
Enligt en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi måste sysselsättningsnivån bland utrikes födda uppgå till 75 procent
för att ge ett positivt tillskott. Bland flyktingar i åldern 20 – 64 år som
mottogs 2011 var omkring 48 procent sysselsatta efter fem år. Det tar idag
ungefär 19 år innan denna grupp når upp till ens 70 procents
sysselsättningsnivå. Siffrorna är obarmhärtiga mot det system och den
arbetsmarknad som vi har idag. Parternas förslag innebär i den kontexten endast
en krusning på vattenytan.
Om sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda ska
kunna minskas till en acceptabel nivå krävs betydligt djärvare reformer och
sådana verkar vare sig arbetsmarknadens parter eller regeringen förmögna till.
Med den arbetsmarknadssituation som vi har idag gäller det att antingen gilla
läget eller att betala ett högt pris. Gillar vi läget måste fler enkla och
billiga jobb till, annars kommer vi få vi betala priset i form av en
skoningslös utslagning, utanförskap och växande parallellsamhällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar