 |
| Grillo, ingen vinnare på sikt |
Just nu skördar populisterna de sötaste frukterna. De som
hänger längst ned och bara väntar på att plockas. Det är de enkla och billiga
poängens politik som lovar mycket utan att för den skull kräva några prioriteringar.
Sådan politik fungerar naturligtvis inte i längden vilket de flesta intuitivt oftast
förstår.
Politik är att välja, som Göran Persson skarpsynt fastslog i
samband med 90-talets hårdföra saneringspolitik. Det var en tid då frukterna
var sura och omogna och få till antal. Klassisk socialdemokratisk stimulanspolitik
var inte längre möjlig utan varje liten sur kart krävde största omsorg. Persson
kastade många principer över bord och gjorde vad som krävdes för att få rätsida
på ekonomin. För detta fick han fortsatt förtroende av väljarna både i 1998 och
2002 års val. På liknande sätt studsade förtroendet för alliansregeringen tillbaka
när den framgångsrikt hanterade finanskrisens härjningar. 90-talet
och 2000-talets finanskris krävde uppoffringar och svåra prioriteringar, av ansvarsfulla
politiker. I andra länder där mer lättjefulla figurer fick förtroendet har
statsskulder skenat och tuffa, men för framtiden avgörande, reformer uteblivet.
Politikerföraktet och missnöjesröstarna har däremot vuxit sig starkare. Det går
bra för Sverige nu, ändå tycks föraktet för de styrande tillta. Kanske för att
väljarna inte litar på att politiken tar sitt långsiktiga ansvar. Som i
migrationsfrågan där ryckighet och hastigt skiftande budskap svärtat ned
trovärdigheten.
Det finns gott om historiska exempel på att ärlighet vinner
val. Men även om så inte alltid är fallet så är det de förtroendevaldas
förbannade uppgift att vara ärliga, prioritera och fatta de svåra besluten. Som
vi, verklighetens folk, inte alltid själva är kapabla till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar