Lite yrvaket har gammelpartierna kunnat konstatera att Sverigedemokraterna
både vuxit om och etablerat sig. Många är de som frågar sig vad som gått snett
och vad som nu ska göras. Det är dock inte svårare än att fråga. Den som är
modig nog att göra det, och är uppriktigt intresserad av svaret, kommer få ett
tydligt besked.
För få nytillkomna SD-väljare hyser mer främlingsfientliga
åsikter än andra, och många sympatiserar inte ens med dem. De flesta är istället
arga, besvikna och framförallt oroliga. Arga och besvikna på dem som bestämmer,
oroliga över sin egen och sina avkomlingars framtid. Det är alldeles uppenbart
att vare sig blåa, röda eller gröna har haft koll på invandringspolitiken och
dess följder. Lika uppenbart är att man antingen ignorerade men mer troligt
inte insåg hur deras väljare såg på saken. De allra flesta av oss är av ganska
enkel natur och söker i första hand trygghet och gemenskap. Trygghet finner vi i
det bekanta och vår närhet och gemenskap i de normer, värderingar och symboler
som vi delar. När väl detta är på plats är de flesta av oss beredda att öppna
våra hjärtan och släppa på fler in i gemenskapen. Detta har de styrande inte
förstått, eftersom de inte delar sina väljares vardag. De har många gånger
världen som spelfält och har då mindre förståelse för den mikrovardag som de
flesta av oss andra lever i.
Tondöva och ofolkliga har de folkvalda förbisett sina
väljares vardag. Väljarna straffar dem genom en arg och uppgiven röst på det
enda parti som de upplever talar till dem. Tydligare blir inte beskedet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar