”Jag är ju skattebetalare jag också”

Så har åter en kommunal miniskandal uppdagats. Som endast en droppe i denna syndaflod av avslöjanden lär denna dock inte röna någon större uppmärksamhet. Just därför förtjänar den också lite extra intresse.

Tidningen Dagens Samhälle har nyligen låtit genomföra en granskning av kommunernas mottagning av ensamkommande flyktingbarn. Granskningen visar att staten inte har något tak för hur hög kostnad en kommun tillåts debitera för en tillhandahållen mottagningsplats. Följden av detta är att flertalet av de företag, kommunala och privata, som tillhandahåller platserna åt kommunen tillåts fakturera saftiga överpriser. Den saltade räkningen skickas sedan vidare till staten som i sin tur debiterar oss skattebetalare via skattesedeln.

Affärsidén visade sig i många fall vara ytterst lukrativ. Exempelvis så har det kommunalägda AB Vårljuset under en treårsperiod gjort vinster på 40 miljoner genom hårdsaltad fakturering. Vinstmedlen har sedan delats ut samt bekostat gratifikationer till de anställda. Ansvarig verksamhetscontroller (dvs. den som har att ansvara för kommunens budget, intäkter och kostnader) för den upphandlande kommunen menar att ”Det är lukrativt för bolagen. Både de och vi vet att vi får full ersättning från staten. Priset var inget vi fokuserade på”. Inte heller kommunalrådet i kommunen ser några problem med det hela.

Miniskandalen som Dagens Samhälle fört fram i ljuset betraktas av många säkerligen inte ens som en skandal. Kanske inga större summor och dessutom går ju pengarna till en god sak. Detta är dock inte poängen. Poängen är att just denna ”skandal” endast är en droppe i havet av förslösade välfärdsmiljarder. Det handlar faktiskt inte, som vänstern menar, om att hela tiden tillföra mer resurser utan om att använda de resurser som vi har så effektivt som möjligt. Den svenska offentliga byråkratin kan knappast klandras för att vara effektiv vilket Dagens Samhälles granskning är en plågsam påminnelse om.

Förtröstande är det dock att man i Skellefteå kommun inte tar ut mer för flyktingplatserna än det nödvändigaste. Och rent av hoppfull tillåts man att bli när ansvarig chef motiverar varför, ”…jag är ju skattebetalare jag också”. Tänk om alla beslutsfattare insåg det.