En relativt snabbväxande bransch är den att föda barn på beställning. Affärsidén är enkel. En barnsugen västerlänning, utan egen förmåga till barnafödande, låter beställa ett barn från en därtill kapabel moder. Storken beställs oftast via större kliniker dit villiga (eller av ekonomiska skäl därtill tvingade) kvinnor anmält sig som potenta surrogatmödrar. Barnets fader donerar därefter spermier vilka befruktar en äggdonators ägg. Det befruktade ägget planteras slutligen in i surrogatmoderns livmoder. Affärskontraktet stipulerar att det nyfödda barnet direkt vid födseln separeras från modern och överlämnas till sina ”föräldrar”. Genom företaget har ett nytt barn producerats, barnlösa föräldrar fått barn och den födande kvinnan gjort sig en hacka. Idel vinnare således.
Visst. Hade frågan gällt något annat än ett levande väsen, en mänsklig varelse, så hade vi tveklöst enbart haft vinnare. Nu är detta dock inte fallet, istället handlar det om ett nyfött barns framtida liv. Tveklöst är att homosexuella och sterila kan vara lika goda föräldrar som vem annan som helst. Men att växa upp med vetskapen av att vara en produkt av en verksamhet kan aldrig skänka ett barn trygghet. Inte heller kan det kännas särskilt bra att veta att man fötts av ekonomiska skäl snarare än av kärlek. Den biologiska aspekten och den naturliga knytning ett barn har till sina föräldrar går heller inte att bortse ifrån, oavsett hur goda adoptivföräldrarna än må vara.
Rättviseförespråkarna framhäver föräldrars rätt till barn. I argumentationen saknas dock oftast det ofödda barnets rättigheter, vilka det trots allt handlar om. Om adoption är en människovärdig handling där redan födda barn räddas från ett liv under ofta miserabla förhållanden så är surrogatfenomenet ovärdigt ett humant och på mänskliga rättigheter uppbyggt samhälle. Ett dylikt sätt att göra pengar på människoliv är oetiskt, inhumant och ovärdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar