Skolverket föreslog i mars förra året att kristendomen skulle likställas med de övriga världsreligionerna i skolans religionsundervisning. Tanken var att ingen av de fem större religionerna skulle särbehandlas eller ges mer utrymme i undervisningen. Ramadan, Buddha och nirvana skulle i enlighet med förslaget anses vara av samma vikt för svenska elever som påsk- och julhelgen, kristihimmelsfärd och tio guds bud.
Skolverkets förslag ligger väl i linje med samhällets utveckling i övrigt där traditioner anses hopplöst otidsenliga och dessutom diskriminerande gentemot dem som inte tillhör samma historietradition. I Sverige arbetas aktivt mot det som kan uppfattas konservativt. Idag måste de som talar om svenskhet och svenska traditioner förklara sig för att inte utpekas som främlingsfientliga eller rent av rasistiska. Finns Sverige överhuvudtaget undrar de allra intellektuellaste på vänsterkanten. Ja, Sverige finns och det ska vi vara stolta över.
I vår svenska historia finns inslag vi både ska vara stolta över och skämmas för. Att ha säregen kunskap om att t ex protestantismen och i synnerhet den lutherska läran format och fostrat det Sverige vi förvaltar idag är viktigt. Ett arbetsamt släkte med arbete och sparsamhet som honnörsord byggde nämligen det välfärdssamhälle vi lever i idag. Kultur- och historiearvet är en värdefull skatt vi har att förvalta och som gör oss till svenskar. Att hävda detta borde vara lika självklart som att respektera andra folkslags traditioner och historieberättelser.
Gudskelov reagerade både utbildningsministern och hundratals protesterande svenskar mot Skolverkets relativiserande propå som följaktligen hamnade i papperskorgen. Att motarbeta den historielösa kulturrelativismen är en strid vi måste ta, inte för att utestänga eller diskriminera utan för att kunna förstå oss själva.
Rasmus (liberal): Kristendomskunskap ingen indoktrinering">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar