Det har nu gått ett par år sedan Alliansregeringen sjösatte den reformerade sjukförsäkringen. En försäkring med klara tidsgränser och insatser i de olika rehabiliteringsstegen.
I turbulensen och osäkerheten kring de nya direktiven och deras tillämpning kom ett antal beslut att fattas om indragen sjuk- och aktivitetsersättning. En del av besluten kom att bli omdiskuterade och heta mediestoff. Människor med allehanda funktionsnedsättningar och sjukdomar utförsäkrades (eller omförsäkrades) med motiveringen att nedsättningen av arbetsförmågan inte var tillräckligt omfattande för att motivera sjukersättning. Kritiken av systemet nådde stormvarning och ansvarig myndighet, Försäkringskassan, slog ifrån sig och hävdade att regeringsdirektiven var tydliga, den försäkrade skulle prövas mot hela arbetsmarknaden. Skuggan och hela ansvaret föll därmed på regeringen och i synnerhet på ansvarig socialförsäkringsminister, Christina Husmark Persson, som fick löpa gatlopp.
Av de utförsäkrade orkade en del gå vidare och överklaga Försäkringskassans beslut. Dessa mål börjar nu nå tredjeinstansen, kammarrätten. Här visar det sig att bedömningen av arbetsförmågan inte alls ska vara så snäv som Försäkringskassan och förvaltningsrätten ansett.
Tre intressanta kammarrättsdomar kan åskådliggöra detta faktum. Kammarrätten i Göteborg (mål nr 1921-10) upphäver Försäkringskassans beslut med motiveringen att ”… mot bakgrund av den medicinska utredningen anser kammarrätten att NN:s arbetsförmåga är helt nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden”. Detta till skillnad från Försäkringskassan som inte ansåg NN:s arbetsförmåga nedsatt överhuvudtaget. KR i Jönköping (mål nr 3697-09) motiverar rätten till hel sjukersättning med att ”… NN saknat förmåga att utföra ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete”. Försäkringskassan ansåg det i sitt beslut inte styrkt att NN:s arbetsförmåga varit nedsatt i sådan omfattning att rätt till sjukersättning förelåg. På liknande grund fastslår KR i Jönköping (mål nr 3129-09) att NN under aktuell tid på grund av sjukdom helt saknat arbetsförmåga i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Detta till skillnad från Försäkringskassan som ansåg att arbetsförmågan endast var nedsatt till hälften.
För den som orkat överklaga och vunnit bifall är detta givetvis befriande och bekräftande. Dessvärre har långt ifrån alla orkat gå hela vägen och lever nu, kanske helt i onödan, i stor ovisshet. Detta är helt oacceptabelt. Praxis synes nu slå fast att prövningen av arbetsförmågan varit alltför snäv. Så, för systemets, de sjukas och för samhällets bästa kan vi bara hoppas att Försäkringskassan nu följer denna praxis och rättar in sig i ledet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar