Vems parti tar Byggnads?

Den omhuldade svenska modellen bygger på ansvarstagande, en gedigen analys av parterna samt kompromissvilja. I avsaknad härav har modellen inte mycket att erbjuda. I dagarna ska det från parterna oberoende Medlingsinstitutet lägga ett medlarbud mellan arbetsgivarsidan och Byggnads. Den senare förväntas inte att godta budet. Konsekvensen av ett uteblivet avtal är strejk där 3000 byggarbetare redan på onsdag förväntas lägga hammaren på hyllan. I centrum för Byggnads krav står högre löner där rörelsen inte nöjer sig med de 3 procent som industrin i övrigt satt som tak.

Kravet ska ses i skenet av att kollektivanslutna byggarbetare generellt är ytterst välbetalda. Genomsnittslönen är 30 000 kr och i Stockholm 35 000 kr, löner som hundratusentals akademiker med dryga studielån och sent inträde på arbetsmarknaden bara kan drömma om. Med dessa verklighetsfrämmande krav blundar Byggnads för den omvärld branschen verkar i. Flerfalt billigare arbetskraft från främst Östeuropa har numer fritt tillträde till den svenska arbetsmarknaden vilket ger en mördande konkurrens. Vidare avtar nybyggandet, huspriserna sjunker och byggbolagens finansiering stryps alltmer.

Kanske allra värst med Byggnads beteende är ändå deras fullständiga arrogans inför och fjärmande från alla de byggare som ännu inte släppts in i fackets fina salonger. Vilken arbetsgivare är till dessa kostnader beredd att anställa en oerfaren ungdom, invandrare med bristande språkkunskaper eller en långtidsarbetslös med obsoleta yrkeskunskaper? Byggnads påstår sig slåss för sina medlemmar, må så vara men på längre sikt är deras insats endast en rejäl björntjänst åt de redan anställda och ett långfinger åt övriga som ännu inte anställts.