Elevstöd är kommunens skyldighet

I en undersökning där 800 av Lärarförbundets medlemmar tillfrågats uppger hälften av lärarna att de under det senaste året nekats extrastöd till en elev trots att behov förelegat. Ytterligare 18 procent uppger att de nekats stöd men inte under det senaste året. Uppgifterna från Sveriges grundskole- och gymnasielärare ger en mörk bild av svensk skola och elevers möjlighet att få det stöd som de har rätt till enligt lag.

Att barn och ungdomar tillåts halka efter redan från grundskoleår innebär enorma samhällskostnader när dessa individer senare inte lyckas etablera sig i samhället. Kostnaden har av forskningsinstitutet SEE uppskattats till 12,5 miljoner per individ, en prislapp som får kostnaden för en speciallärare eller annan extraresurs att framstå som tuggummipengar. Inte nog med att extrastöd ofta uteblir, benägenheten att bevilja stödet varierar dessutom kraftigt från kommun till kommun vilket innebär en fundamental orättvisa gentemot eleven med stödbehov.

Att kommuner använder skolan som konjunkturreglator är ett otyg som i en förlängning innebär enorma kostnader för samhälle och individ. Att elever ges det stöd och den stimulans som de har rätt till enligt skollagen är varje kommuns skyldighet, att de inte förmår svara mot denna skyldighet talar för att skolan snarast bör förstatligas.