SVD (15/1) rapporterar att Sveriges insatsförsvar skulle behöva 720 dygn, eller 2 år, för full mobilisering, något som krävs för krigsduglighet. Under 2 års tid hinner givetvis samtliga svenska bastioner, från norr till söder, att falla. Vår försvarsförmåga är således inget annat än en chimär och slutsatsen kan dras att vi helt förlitar oss på våra grannars stöd i oroliga tider.
Våra grannar kan dock knappast heller erbjuda någon vidare säkerhet. I ekonomiska krisers spår har land efter annat hårdbantat sina försvar. Finland, Danmark, Nederländerna, Österrike, Tyskland och Storbritannien är exempel på några grannar som skurit kraftigt i sina budgetar. Andra som däremot satsar är enpartistater och diktaturer som Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran. Den enda motpolen, och det enda realistiska försvarsalternativet, som kvarstår är därför försvarsalliansen Nato vars sammanlagda styrka väger upp varje enskilt lands oförmåga till försvar.
Sveriges rikes säkerhet är helt beroende av vänligt sinnade staters stöd då vi själva vare sig har man eller medel att försvara oss på egen hand. Att i ett sådant läge inte ta steget till en Natoanslutning vore såväl oekonomiskt och dumt som ett självbedragande hyckleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar