I december förra året avslutades ett dystert kapitel i svensk industrihistoria när nationalklenoden Saab Automobile tvingades i konkurs. Omständigheterna runt konkursen har stött och blötts i mången forum. Kritiska röster gör gällande att det var regeringens passivitet och i synnerhet tidigare näringsminister Maud Olofssons avogsamhet mot statlig inblandning som slutligen sänkte den svenska juvelen.
Vad politiker med väljarnas pengar bör inte bör satsa på avgörs till stor del av politisk tillhörighet. Men oavsett partipolitisk kulör så talar all tillgänglig statistik för att ytterligare krisstöd till ett blödande Saab varit pengar rätt i sjön. Den ansedda tidsskriften The Economist konstaterade nyligen att bilindustrin under 2011 producerade 30 miljoner bilar mer än vad som efterfrågades. Analysfirman IHS Automotive räknar i sin tur med att 41 procent av Europas bilfabriker inte behövs i år. Det motsvarar en överkapacitet om 3 miljoner bilar.
På en sådan överetablerad marknad med redan gigantiska förluster skulle få satsa sina egna sparmedel så varför skulle staten då satsa våra kollektiva besparingar? Saabs avveckling är tragisk för alla, inte minst för de trollhättebor som nu står utan jobb. Men i en värld där bilkön bara växer så var den nog dessvärre ofrånkomlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar