fredag 20 maj 2011

Självbedrägeri bakom Natomotstånd


Endast 23 procent tycker att Sverige borde ansluta sig till Natosamarbetet, 50 procent ser det som en dålig idé. Detta visar SVD/Sifos senaste mätning. Så svagt har stödet inte varit sedan 1995. Stödet har sedan Libyeninsatsen påbörjades fallit från 33 till 23 procent. Lika brant var fallet då Nato engagerades i Kosovo 1999. Under lugnare tider har motståndet förvisso varit större än stödet men inte alls så markant som under oroligare tider. Bryter man ned opinionssiffrorna kan också konstateras att det bland yngre (15-29 år) finns ett klart starkare stöd än bland äldre.

Uppenbart är att vi svenskar inte gillar krig och gud bevars, som alliansfritt land ska Sverige hålla sig borta från oroshärdar. Vårt ärofyllda epitet som alliansfria tycks, mot bakgrund av stödet bland yngre i förhållande till äldre, vara väl inpräntat hos framförallt de äldre generationerna. Det synes som att de som var med under den ”alliansfria” storhetstiden under kalla kriget ännu lever i villfarelsen att vi faktiskt är alliansfria och att vi därmed kan stå utanför den otäcka omvärlden. Sveriges djupt integrerade samarbete med militäralliansen har dock pågått under decennier där Socialdemokraterna i det fördolda successivt nästlat oss in. Officiellt står vi dock ännu lika stolt vid sidan om.

Den påstådda alliansfriheten är inget annat än ett veritabelt självbedrägeri. Faktum är att Sverige är mer engagerat i olika Natosamarbeten är många medlemsländer själva. Istället för att hyckla och bedra borde (S) stötta ett medlemskap vilket skulle ge oss en reell möjlighet att påverka istället för att stå bredvid. Men som vanligt är den politiska opinionspoängen viktigare än den verkliga poängen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar