De latinamerikanska länderna har snabbt repat sig efter finanskraschen och växer nu så det knakar. Detta med ett lysande undantag. I Hugo Chávez Venezuela råder sedan presidentens maktövertagande en egenutformad socialism, bolivarismen.
Alltmedan företag och mark nationaliseras haltar landets ekonomi allt betänkligare. 2010 beräknas BNP krympa med 2 procent efter en nedgång om 3,2 procent året innan. Presidentens praktiserade socialism, kännetecknad av kollektivism, inskränkningar i näringsfriheten, respektlöshet inför äganderätten och en starkt isolationistisk utrikeshandel, skjuter inte bara ekonomin i sank utan skickar också venezolanerna själva ur landet. Enligt bedömningar beräknades 2009 1 miljon invånare ha flytt landet sedan Chavez äntrade presidentpalatset. Majoriteten av dessa utgörs av högutbildade såsom läkare, ingenjörer, affärsmän och ekonomer, dvs. de grupper en ekonomi kanske är i allra störst behov av. Misskötseln av de exproprierade bolagen har förutom av göra dem konkursmässiga också lett till långa och återkommande elavbrott samt en konstant energibrist. Detta i ett land med en av världens förnämsta oljereservoarer.
Chávez socialistiska bygge har gett Venezuela skenande inflation, korruption, rättsosäkerhet, ökad kriminalitet och osäkra rättigheter vad gäller egendom. Venezolanen (den som ännu inte flytt landet) blir ständigt fattigare i en stagnerande ekonomi och av ständiga devalveringar. Arbetsgivare och kompetens lämnar landet och presidenten själv broderar egna lagar som i princip gör honom enväldig.
Den som kan sin historia har sett det förut. Chávez socialism är inte annorlunda, för sådan är den, ekonomiskt obrukbar, korrumperande, omänsklig och allmänt helt hopplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar