En saknad socialdemokrati

En allt slokigare ros

Statsminister Löfven har minsann ingen avundsvärd situation att hantera. Klämd från alla håll har han ändå lyckats klänga sig kvar vid makten, snart i hela sex år. Denna tid har dock inte varit någon guldålder för socialdemokratin och frågan många nu ställer sig är vad partiet överhuvudtaget ska vara bra för.

Politiska partier finns alla till av ett skäl, om det så är av ideologiska eller sakpolitiska. Dessa skäl utgör sedan kompassen för deras politik, i stort som smått. Socialdemokraterna har sina rötter förankrade i socialismen och arbetarrörelsen. I sin iver att regera vidare har partiet under Löfvens presidium dock klippt de flesta banden med detta historiska arv. En Decemberöverenskommelse, ett Januariavtal och ett konstant schackrande med sin i mångt radikala regeringspartner senare är det nämligen inte mycket till socialistisk arbetarrörelse kvar av Stefan Löfvens socialdemokrati.

En engagerad väljare utvärderar konsekvent sitt val av parti. Dömt av opinionssiffror, med vänsterpartistisk och sverigedemokratisk medvind och socialdemokratisk motvind, så är det många tidigare socialdemokrater som nu uppenbarligen också gjort det. För de är allt några stycken som trots allt saknar sin socialdemokrati.