Skolundervisningen kräver vår respekt

Den svenska skolutbildningen och vår lärarkår har hamnat i allt sämre dager. Få områden har fått så mycket politiskt och medialt utrymme som skolan och dess anställda. Med sjunkande skolresultat och alltmer stressade lärare är det heller inte så konstigt.

Det vållar sällan svårigheter att finna syndabockar för den som letar och i skolfrågan är dessa antingen regeringen, lärarna, kommunaliseringen eller möjligen en blandning. Kommunaliseringen och lärarens urgröpta auktoritet har knappast gjort skolan väl men det stora problemet ligger djupare rotat än dessa fenomen. I de länder vars elever ständigt levererar de bästa resultaten åtnjuter skolundervisningen en grundläggande respekt i samhället, från föräldrar, elever, lärare och politiker. Lärarens uppgift är i dessa länder att förmedla kunskap medan föräldrar ska se till att barnet kan tillägna sig den. Barnet ansvarar slutligen självt för att bäst möjligt lära och förstå det som förmedlas. Om detta är alla överens. En sådan grundläggande respekt för bildning, läraren och kunskap kan inte skapas av politiker eller lärare ensamma utan endast av oss alla tillsammans.

Om vi nu är ense om att kunskap är makt och att Sverige även fortsatt ska konkurrera medelst just kunskap måste vi alla ta vårt ansvar och ge skolundervisningen den respekt som den kräver och förtjänar.