Mycket har hänt i det politiska Sverige sedan maktskiftet för 7 år sedan. Valfriheten har ökat, skatterna sänkts för arbetstagare och pensionär, avgifter har sänkts för att anställa vilket också momsen gjorts för café- och restaurangnäring. Om dessa reformer kan man ha olika uppfattningar, vilket är självklart i ett öppet och fritt samhälle. I kampen om verklighetsbilden förekommer dock en del tjuvnyp vilka solkar ned och förmörkar verkligheten.
Från oppositionen hörs bl a att Sverige är det OECD-land där
klyftorna ökar allra mest. Utgångspunkten är då det relativa måttet där man
anses fattig om man har lägre inkomst än 50 procent av medianinkomsten.
Mätmetoden slår blint och tar ingen hänsyn till om folk trots sin relativa
fattigdom ändå fått det bättre, vilket är fallet i Sverige. Svensken har haft
en av de bästa reallöneökningarna i hela OECD, brutto. Efter skatt har än mer
blivit över tack vare jobbskatteavdragen. Det trummas också in att Sverige
lider av massarbetslöshet, att unga står inför en hopplös
arbetsmarknadssituation och att långtidsarbetslösheten biter sig fast på en
allt högre nivå. Bortsett från alla de gymnasister och studenter som söker
arbete parallellt med studierna sjunker ungdomsarbetslösheten till drygt 7
procent snarare än 25. Så sett sjunker även den totala arbetslösheten från 8
till drygt 5,7 procent, vilket är en riktigt bra siffra internationellt sett.
Även om långtidsarbetslösheten ökat sedan 2008 har Sverige ännu ett av de
lägsta långtidsarbetslöshetstalen i Europa, drygt 19 procent mot EU-snittet 45
procent enligt EU-organet Eurostat.
Kampen om verklighetsbilden lär hårdna ytterligare fram till
nästa års val. Må bästa lag vinna den kampen, för bara utifrån korrekta fakta
kan de rätta besluten kan fattas.
http://www.di.se/#!/artiklar/2013/9/4/debatt-sverige-ar-inte-sa-bra-som-obama-tror/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar