Staten ska inte finansiera ojämställdhet

Sverige har idag världens kanske generösaste lagstiftning och ersättningssystem för barnlediga föräldrar. Detta ska vi vara stolta över då den första tiden med barnet sannolikt också är den viktigaste.

Föräldrapenningen finansierar frånvaro från arbetet i 480 dagar per barn varav 60 dagar är vikta åt endera förälder. Av naturliga skäl är det nästan genomgående mamman som tar ut de första månaderna. Statistiken visar sedan tyvärr att snedfördelningen fortsätter. När mamman efter drygt 9 månader återgår till jobbet utnyttjar hon inte sällan möjligheten att gå ned till 75 procent fram till barnets åttonde år. Situationen blir sedan ätter värre när ett andra och tredje barn dyker upp eftersom processen då återupprepas.

Att genom statens försorg kunna vara hemma med sina barn är en ynnest som kommer hela samhället till del. Än bättre vore det dock om uttaget vore jämlikt och rättvist fördelat. Dagens utformning, med endast 60 öronmärkta dagar åt vardera förälder, innebär ett sämre utgångsläge för kvinnan på arbetsmarknaden. Sämre lön och lägre pension är givna konsekvenser liksom det faktum att livsvalsmöjligheterna i övrigt inskränkes. Beslut vid köksbordet i all ära, men det kan aldrig vara rätt att staten genom bidrag finansierar ojämställdhet.