Inter är ett sorgligt tecken i tiden

Inom kort kommer den anrika italienska fotbollsklubben Inter att till 70 procent bli indonesisk. För drygt 2,6 miljarder släpper den italienska industrimannen Massimo Moratti familjeklubben till den indonesiske affärsmannen Erik Thohir. Moratti uppger själv den finansiella krisen som huvudskäl och att det nu krävs omstruktureringar för att kunna möta den nya situation som uppkommit i fotbollsvärlden. Med hundramiljonersövergångar som regel räcker inte längre italienarens pengar till.

Inters prekära ekonomiska situation är inte unik utan delas av de flesta europeiska storklubbar och forna sådana. Givetvis är de skenande transfersummorna bidragande till utsattheten men det går heller inte att bortse ifrån det faktum att ebbande kassor kanske framförallt förklaras av den strukturella kris som Europa nu genomlider. Italienska, grekiska, spanska, franska och engelska klubbar blöder illa och flertalet har antingen tvingats i konkurs eller rekonstruktion alternativt fått ryska, arabiska eller asiatiska ägare. Inters tvångsförsäljning torde till stor del kunna förklaras av den urusla italienska ekonomin som givetvis också drabbat Morattis företag, direkt och indirekt.

Ägandeflykten österut är ett sorgligt tecken i tiden över hur Europas konkurrenskraft, i brist på oundvikliga stukturförändringar, urholkats i så måtto att fotbollseuropa nu säljes ut till högstbjudande.