Sverige bromsar in i lågkonjunkturen fick vi höra. När omvärlden reagerar sitter regeringen passiv hördes också med jämna mellanrum. Oppositionen var, precis som stora delar av vår omvärld, redo att öppna statens kassaskrin för att ”stimulera oss ur krisen”. Här skulle byggas nytt, bilfabriker räddas, skrotningspremier införas och ytterligare skattemiljarder strös över kommuner och landsting. Samma medicin skulle ordineras som i andra krisande ekonomier likt den brittiska, tyska, spanska, franska, italienska och portugisiska.
Med skrotningspremier och allmänt desperata välfärdsmiljarder hos våra grannar lyckades förvisso ytterligare några bilar säljas och ett och annat offentligt kneg att tillfälligt skonas. Den keynisianska modellen, att gasa i lågkonjunktur och bromsa i högkonjunktur, var tillbaka med besked proklamerade många nationalekonomer glatt. Det var den sannerligen och nu ska kalaset betalas.
Storbritannien presenterade nyligen sin nota innehållande sparbeting på 70 miljarder kronor per år – i 6 år! Två av de sektorer som får stå tillbaka är kommuner och utbildningsväsende som ska spara 15 miljarder. Enligt beräkningar kommer regeringens sparprogram att leda till uppemot 750 000 avsked inom det offentliga. Härtill kommer momsen att höjas och offentliga löner att frysas. I Tyskland ska 100 miljarder sparas varje år sex år framåt i tiden. Detta kommer att ske genom höjda skatter och sänkta bidrag. I Spanien, Grekland, Frankrike och Portugal höjs pensionsåldern, skatter chockhöjs, löner sänks och infrastruktursatsningar läggs på is.
Dessa, under krisens mörkaste dagar, så lovprisade ”satsningar” har byggt upp ofantliga skuldberg med ohälsosamt höga räntekostnader. Kostnader som man nu inte kan bära. Det utlovade guldet blev inte till annat än sand.
Här och nu bör vi vara evinnerligt tacksamma att inte Alliansregeringen föll för de kortsiktiga lösningarnas politik utan istället höll i portmonnän när krisen rasade som värst. Istället för att nu tvingas backa in i framtiden kan vi växla upp och lägga slantarna på strukturella satsningar som kommer oss alla till gagn.
Alliansregeringen har genom kraftiga skattesänkningar stimulerat till ökad arbetsinsats (och därmed ökade skattintäkter), man har också sänkt arbetsgivaravgifterna för yngre och gjort tusentals ungdomar anställningsbara. Härtill har pensionärskollektivet fått sin skatt sänkt i två omgångar (och en tredje är föreslagen), kraftiga infrastruktur- och utbildningssatsningar har sjösatts, föräldrar har genom jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag fått möjlighet att forma sin egen familjepolitik. Detta är några av de reformer som redan kunnat genomföras.
Regeringen har inte bara en långsiktigt hållbar plan för Sveriges framtid, den har också genom ansvarsfull politik möjliggjort finansieringen av den. En borgerlig röst i höst är en röst för framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar