Värna sjukförsäkringsreformen

Katten så bra?

Svenskar är sedan 2006/2007 inte mer sjukfrånvarande än andra. Situationen är relativt ny och samtidigt mycket glädjande för Sverige och svenskarna.

Sjukfrånvaro på kort och lång sikt utgör en påglig del av statens kostnader. Varje sjukdag som kan undvikas är därför av stort värde för landets ekonomi. Minst lika viktigt är det givetvis för individ och organisation. Sedan 2007 har sjuktalen fallit kraftigt. John Selander, professor i rehabiliteringsvetenskap, nämner ett antal troliga förklaringar till denna positiva utveckling. Sjukförsäkringens attraktivitet har minskats i förhållande till arbetets. Jobbskatteavdragen, i kombination med införandet av rehabiliteringskedjan och den bortre tidsgränsen, har i samverkan pressat ned sjuktalen till en historiskt låg nivå. Enligt Försäkringskassan har rehabiliteringskedjan haft stor betydelse för den lägre sjukfrånvaron samtidigt som ny forskning visar att rehabiliteringsarbetet fungerar allt bättre. Selander konstaterar också att det inom forskningen är väl belagt att individen påverkas av ekonomiska incitament.

Ett av regeringens bärande löften är att ta bort den bortre tidsgränsen och att göra sjukförsäkringen attraktivare i förhållande till arbete. Det kan verka humant och lockande men strider uppenbart mot både forskning och empiri. Och kosta lär det också göra, såväl ekonomiskt som mänskligt.

http://www.dn.se/debatt/sjuktalet-ger-en-skev-bild-av-verklighetens-sjukfranvaro/

Ättestupan behövs

Socialförsäkringsreformen lär vara regeringens mest risade. Inhuman, gräslig och rent ovärdig är några omdömen. Som mest har det stormat kring den bortre tidsgränsen vid vilken arbetsförmågan prövas av Arbetsförmedlingen. I prövningen bedöms huruvida den sjukskrivne är allvarligt sjuk och ska sjukskrivas permanent eller om arbetsförmåga ännu föreligger och en ny sjukskrivningsperiod ska påbörjas. Den bortre gränsen har i populärmedia och av opposition betecknats ättestupan.

Allvarligt sjuka blir, precis som tidigare, permanent sjukskrivna med 80 procentig ersättning av tidigare inkomst upp till en taknivå. Arbetsförmögna får, i motsats till tidigare, nya möjligheter att återgå till arbete genom den s.k. rehabiliteringskedjan. I dagsläget återgår hälften till sjukskrivning efter Arbetsförmedlingens prövning, 10 procent går till arbete och 40 procent till olika stödformer inom jobb- och utvecklingsgarantin. Innan ättestupans införande gick 100 procent till sjukskrivning, mer eller mindre permanent.

Det finns i princip inga saliggörande lösningar på komplexa frågor men ättestupan behövs, inte bara för den svenska ekonomin utan framförallt för att sjuka åter ska kunna bli friska.