Hur har vid det med lag och ordning?

Den senaste tiden har två av våra samhällsviktigaste myndigheter hamnat i blåsväder när de tillämpat de lagar som de har att upprätthålla. Svidande kritik har riktats mot polismyndigheten i samband med mindre lyckade biljakter. Likaså har Migrationsverket fått utstå hård kritik för att den på ett plumpt och inhumant sätt skulle avvisa flyktingar utan asylskäl.

Myndigheterna bedriver båda en verksamhet som berör då deras beslut och insatser ofta får stora implikationer för den enskilda. Och det är säkert också så att de gång från annan förtjänar en känga. Dock, kritiken är alltför ofta såväl svepande, onyanserad som opportunistisk. När körkortslösa bilister flyr polisen i 160 knyck för att sedan passera stängda brobommar och ända i en tragisk död så är det polisen som klandras. Detta utan tanke på den fara bilisterna utsatt andra för eller på att åtminstone två lagbrott begåtts på vägen. Migrationsverket får ständig kritik för sina påstått hjärtlösa avvisningsbeslut trots att verket egentligen bara upprätthåller lag och ordning, i de allra flesta fall på ett professionellt och rättssäkert sätt.

Rättsstaten Sverige ska vara konsekvent, lagar och regler ska följas. Det samhällskritiska ansvaret för att så sker bär de myndigheter som utsetts därtill av våra folkvalda. Respekteras inte detta befinner vi oss på ett sluttande plan.

En försåtlig frihet

Trycket blir allt hårdare på Migrationsverkets asylhanterande enheter. Över 1 000 asylsökande söker sig nu till Sverige varje vecka, främst från krutdurken i Syrien men även från de utfattigare delarna av Balkan.

Migrationsverket har att skyndsamt hantera varje ärende vilket givetvis blir allt hopplösare då myndighetens resurser är knappa. Vad än värre är, är att de asylsökande och de med nybeviljade uppehållstillstånd tenderar att samlas på ett fåtal, redan överbefolkade orter och förorter. Så tar exempelvis Södertälje emot 25-30 syrier i veckan, ett Södertälje som redan svalt fler irakier än USA och Storbritannien tillsammans. Södertälje och ett fåtal ytterligare orter är nu så hårt ansatta att de näppeligen kan tillgodose ens de mest basala behoven såsom bostad, grundläggande SFI-utbildning eller skolgång för de yngre. Följderna för individen och samhället som helhet blir ett kostsamt och destruktivt utanförskap som tär på såväl solidaritet med de utsatta som på ekonomin.

Individens frihet gentemot statligt överförmynderi ska alltid försvaras men ifråga om asylsökandes och flyktingars fria val av bosättningsort tenderar den att leda oss i fördärvet. Detta är därför en frihet som regeringen omgående bör inskränka.

http://www.politico.se/artikel/5578/stor-flyktingstr%C3%B6m-pressar-kommuner/