En försåtlig frihet

Trycket blir allt hårdare på Migrationsverkets asylhanterande enheter. Över 1 000 asylsökande söker sig nu till Sverige varje vecka, främst från krutdurken i Syrien men även från de utfattigare delarna av Balkan.

Migrationsverket har att skyndsamt hantera varje ärende vilket givetvis blir allt hopplösare då myndighetens resurser är knappa. Vad än värre är, är att de asylsökande och de med nybeviljade uppehållstillstånd tenderar att samlas på ett fåtal, redan överbefolkade orter och förorter. Så tar exempelvis Södertälje emot 25-30 syrier i veckan, ett Södertälje som redan svalt fler irakier än USA och Storbritannien tillsammans. Södertälje och ett fåtal ytterligare orter är nu så hårt ansatta att de näppeligen kan tillgodose ens de mest basala behoven såsom bostad, grundläggande SFI-utbildning eller skolgång för de yngre. Följderna för individen och samhället som helhet blir ett kostsamt och destruktivt utanförskap som tär på såväl solidaritet med de utsatta som på ekonomin.

Individens frihet gentemot statligt överförmynderi ska alltid försvaras men ifråga om asylsökandes och flyktingars fria val av bosättningsort tenderar den att leda oss i fördärvet. Detta är därför en frihet som regeringen omgående bör inskränka.

http://www.politico.se/artikel/5578/stor-flyktingstr%C3%B6m-pressar-kommuner/

En ofriare värld utan USA

Syriens enväldige president Bashar al Ashad och dennes regim beräknas nu ha mördat drygt 1 600 civila syrier. Vad de syriska medborgarna bestraffas och mördas för är de krav som de ställer på att fler partier än endast presidentens Baathparti ska tillåtas. Presidenten ärvde tronen från sin despotiske far som styrde landet med samma järnhand som nu sonen gör. Det mänskliga lidandet är och har varit enormt och Syriens grannar har en ständig anledning till oro. Den kände syriske motståndsmannen Suheir Atassi konstaterar att regimen begår folkbrott och frågar sig var den fria världens folk är.

Den fria värld som Atassi troligen appellerar till är samlad i FNs korridorer. Att FN är förlamat och oförmöget att agera vet vi sedan tidigare. Förtryckarregimerna i Ryssland och Kina, medlemmar med vetorätt i säkerhetsrådet, motsätter sig all inblandning i länders ”interna angelägenheter” vilket i praktiken innebär att FN står bakbundet. Så några förhoppningar till världssamfundet bör Atassi och syrierna inte ha.

Den fria värld som ännu har reella möjligheter att göra skillnad utgörs av de länder som gång efter annan fördömts för sina insatser och bespottats för det mod som dess ledare och deras folk uppbringat. USA och Storbritannien lär därför tveka inför ytterligare insatser för den fria världen. Otack är tidens lön och för detta får nu frihetssuktande syrier betala.