Backa inte bandet

Vill backa bandet

Tonläget i budgetdebatten skruvas upp allt högre. Och lika gälla som tvärsäkra äro argumenten från alla håll. Ska Sverige startas om medelst skattehöjningar och offentlig expansion, som LO och regeringen föredrar, eller genom skattesänkningar och arbetslinjen som Svenskt Näringsliv och de borgerliga önskar. Striden lär bli bitter, för mycket står på spel.

Att höga skatter ger högre offentliga intäkter är skattehöjarnas utgångspunkt, liksom att lägre dito urholkar skattebas och välfärd. Vore det så enkelt hade valet varit enkelt för ett välfärdstörstande folk som det svenska. Senare års ekonomiska utveckling grumlar dock bilden. Skattekvoten, skatt som procent av BNP, har sänkts från nästan 49 procent år 2000 till drygt 44 procent 20 år senare. Samtidigt har skatteintäkterna i reala termer ökat med drygt 20 procent. Också räknat per capita är ökningen imponerande, även den 20 procent. Resurserna till välfärden har härigenom kunnat ökas både per capita och räknat i fasta värden sedan 2006.

Det är givetvis fritt fram för LO och regeringspartierna att argumentera för höjda skatter. Men det ska då göras utifrån ett ideologiskt perspektiv snarare än med argumentet om att sänkt skatt nödvändigtvis ger lägre intäkter, eftersom det inte stämmer. Oavsett ideologi vore det dock farligt att backa bandet nu och åter höja skatterna, eftersom det bara skulle göra oss alla fattigare.