Jobbavdraget är mer än en teknikalitet

Regeringspartierna ser ut att vara eniga kring ett femte jobbskatteavdrag inför de kommande budgetförhandlingarna. Skattesänkningen har redan i förtid dömts ut, givetvis av oppositionspartierna som hellre ser höjningar men även av diverse experter och oberoende bedömare. Återkommande argument bygger på att ännu ett avdrag ger liten effekt på arbetsutbudet och att andra insatser bättre skulle stimulera ekonomin. Det räknas, ritas grafer och målas mer eller mindre oläsbara avdragstrappor.

Politiska beslut måste självklart vara väl underbyggda utifrån fakta och realiteter men får aldrig bli så vetenskapliga att viktiga, värderingsbaserade, argument faller ifrån. Och skatter handlar om värderingar. Anser man exempelvis att ansträngning, ambition och förkovran ska belönas, ser man hellre lägre skatt. Är man av motsatt uppfattning föredrar man ett högre dito. Beskattning och skattenivåer är också en frihetsfråga. Höga skatter på arbete, kapital och konsumtion begränsar den enskildes valmöjligheter och livsrum.

Ett femte jobbskatteavdrag, gärna kombinerat med sänkt pensionärsskatt och höjd gräns för marginalbeskattning, är därför välkommet, inte minst ur ett frihetsperspektiv.