Arbetsförmedlingen ska inte förmedla jobb

Förre generaldirektören Angela Bermudaz-Svanqvists skuta hade läckt vatten långt innan kaptenen kastades över bord. AMS, eller TRAMS av vissa kallad, blev senare till den lika utskällda arbetsförnedringen. Trams för att arbetssökande upplevde att dagisverksamhet bedrevs där och förnedring därför att andra helt enkelt ansåg sig förnedrade av förmedlingen. Utöver elaka benämningar kan konstateras att förmedlingen inte lyckats med sitt uppdrag. I Arbetsförmedlingens egen arbetsmarknadsrapport 2013 fastställs att 4,4 procent av de arbetslösa och programdeltagarna fick jobb genom förmedlingen och 12,1 procent genom förmedlingens Platsjournal. Ett kapitalt misslyckande av en på marknaden så dominerande aktör.

Arbetsförmedlingens ineffektivitet är inget nytt som kommit med Bermudaz-Svanqvist eller ens med dennes föregångare, Bo Bylund. Problemen är inbyggda i själva konstruktionen där en statlig jättemyndighet förväntas ha de rätta kontakterna, kompetenserna och specialistkunskaperna för att bäst matcha sökande mot arbetsgivare. Parallellt med Arbetsförmedlingen har dock ett antal privata och ideella aktörer vuxit fram, vardera inom sina respektive områden. Dessa, i de flesta fall högeffektiva, aktörer borde i ljuset av Arbetsförmedlingens inkapacitet ges betydligt mer utrymme på denna så extremt viktiga marknad.

Sett till AMS och Arbetsförmedlingens historik av misslyckanden finns det anledning att se över dess roll och verksamhet. En statlig myndighet på området kan ha en fortsatt viktig roll men då snarare som övervakare och granskare av en annars ganska oreglerad arbetsförmedlingsmarknad.