Hyresregleringar med paradoxala konsekvenser

Bruksvärdessystemet innebär att hyresnivåerna ska sättas utifrån en rad kriterier såsom fastighetens och lägenhetens standard, dess utrustning, gemensamma utrymmen, närhet till centrum, skolor, affärer, kommunikationer etc. Hyresnivåerna fastställs sedan i förhandlingar mellan fastighetsägaren och hyresgästföreningen. Den ursprungliga tanken med systemet var att skydda den enskildes besittningsrätt, en god tanke som dock fått ganska paradoxala konsekvenser.

Dagens försvarare av systemet argumenterar ofta och gärna utifrån tanken om att alla, oavsett inkomst, ges möjlighet att bo där de vill vilket motverkar segregation. Om så sedan blivit utfallet hade argumentet varit fullt legitimt, empiri visar dock på det rakt motsatta. En av Fastighetsägarna nyligen offentliggjord rapport avseende bostadsförhållanden i Stockholm konstateras snarare att hyresregleringarna ökar segregationen. Hushåll boende i hyresrätter på Norrmalm har t ex 67 procent högre medianinkomst än boende i Rinkeby/Kista. På Södermalm är hushållsinkomsterna hos hyresgästerna 25 procent högre än i Farsta. Mönstret går igen och tydliggör att hushållsinkomsten fullt ut korrelerar med attraktiviteten i bostadsområdet, paradoxalt nog kan tyckas.

Vid närmare eftertanke är utfallet dock fullt logiskt och är ett utslag av att marknadsmekanismerna råder fullt ut, trots regleringarna. Bruksvärdessystemet är olyckligt även av det skälet att byggbolag och fastighetsägare inte tillåts ta betalt enligt taxa och därför tvingas avstå från att bygga. Och den bostadsbrist som blir följden därav drabbar om någon de som regleringarna var till för att skydda.